Vi måste göra upp med den totalitära feminismen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-06-23
Norsk feminist: Måste man tycka som den svenska kvinnorörelsen för att få höras?
I ett upprop i Aftonbladet den 16 juni gör ett antal ”antirasistiska feminister” upp med arrangörerna av den feministiska konferensen Nordiskt forum 2014. De anser arrangörerna legitimerade rasism och transfobi.
Störst eldkraft riktas mot att arrangörerna bjöd in den norska jämställdhetsministern Solveig Horne (FrP). Den norska kvinnorörelsen är fortfarande i chock efter att statsminister Erna Solberg (H) utsåg en politiker med tydligt rasistisk och antifeministisk agenda till att styra den norska jämställdhets- och integrationspolitiken. Vi fruktar ett totalt raserande av vad som åstadkommits på dessa områden, och i denna utsatta situation hoppas vi på stöd från den nordiska kvinnorörelsen.
Vi blev därför glada när Solveig Horne bjöds in till NF2014, för att hon där skulle mötas av burop och protester.
Att de ”antirasistiska feministerna” anser att den norska jämställdhetsministern inte skulle ha fått tala, eller att hon inte skulle ha varit där för att ta emot de tolv politiska krav konferensen kom fram till, hotar knappast Hornes yttrandefrihet. Då hon är Norges jämställdhetsminister är det ändå dessvärre många som måste tala med henne. Något som däremot är bekymmersamt är kravet om att två namngivna talare på konferensen, Julie Bindel och Gail Dines, inte skulle ha fått tala då de skulle vara transfobiker.
Gail Dines är professor i sociologi, författare och feminist. Hon har forskat om porrindustrin och porrkulturen i 25 år och gav 2010 ut boken ”Pornland”. På NF2014 var hon inbjuden till att hålla flera anföranden och leda workshops, och i förra veckan hade den norska publiken nöjet att flera städer kunna lyssna på hennes föredrag. Jag har samarbetat med Gail Dines i flera år och har aldrig hört henne uttala sig om transfrågor över huvudtaget.
I likhet med de flesta feminister menar Dines att ”kön”, som vi uppfattar det i dag, är en social konstruktion. Hon försvarar också att kvinnor behöver egna politiska rum, där vi kan organisera oss mot könsmaktsstrukturen. Om detta gör Dines till en representant för transfobin, skulle det rasera den större delen av den feministiska rörelsen. Vill de svenska ”anitrasistiska feministerna” neka oss alla yttrandefrihet?
Den brittiska feministen och skribenten Julie Bindel skrev 2004 en artikel i The Guardian som delvis innehöll kränkande angrepp på man-till-kvinna transsexuella, som ville släppas in i den separatistiska delen av kvinnorörelsen. Dessa uttalanden har hon sedan dess beklagat, både muntligt och skriftligt, och hon har tagit avstånd från hatiska uttalanden och hot mot transpersoner. Inte desto mindre har hon flera gånger hindrats från att delta i debatter på grund av mordhot, och transaktivister försöker regelbundet få arrangörer att inte bjuda in henne att tala.
De ”antirasistiska feministerna” säger sig vilja ha en bred feministisk rörelse med plats för alla. Men den värmen ska tydligen inte gälla den som sa något felaktigt 2004, eller den som har en annan åsikt om könskonstruktion än de som skrev under uppropet. Mest skrämmande är att flera av undertecknarna är profilerade medlemmar i de politiska partierna Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet. Vi måste göra upp med den här typen av totalitär feminism, där angreppen på oliktänkande och meningsfränder som kliver fel hotar rörelsens mångfald och frihet.
Feminismens uppdrag är att riva ner den könsmaktsstruktur som ger män makt och privilegier på bekostnad av kvinnor. Det är den strukturen vi ska angripa, inte varandra.
Ane Stø
Ordförande i kvinnogruppen Ottar, Norge