Kvinnomisshandlare ofta även djurplågare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-07-30 | Publicerad 2015-07-03

Debattörerna: Våld mot djur måste ses som försvårande omständighet i kvinnofridsbrott

DEBATT. Juristen och forskaren Eva Diesen analyserade samtliga domar av mäns våld mot kvinnor 2006 i Stockholms län där kvinnans djur utsatts för våld. Inte i något fall dömdes mannen för våldet mot djuret. Vi lyfter nedan flera faktorer som bidrar till djurs rättslöshet men också på konsekvenserna när mannen inte lagförs för våld mot djur.

Djurägare har oftast en djurförsäkring för veterinärvård. Men om mannen slår kvinnans hund täcks inte det av försäkringsbolaget. Våldsutsatta kvinnor har ofta dålig ekonomi och veterinärvård kostar. Kan hon inte betala återstår att avliva djuret. Veterinärer kan vara en av de första yrkesgrupperna att se kvinnans situation och borde kunna agera och ge råd. Men genom försäkringsvillkoren har inte veterinären något större incitament för att göra det.

Om polisen kommer till platsen borde våldet uppdagas. Tyvärr vet få poliser att de enligt djurskyddslagen bör ta hand om djuret. Lämnas djuret hos förövaren finns det risk att hon återvänder hem för att skydda djuret. Även om det görs en polisanmälan om våld mot djur läggs sällan större kraft på utredningen.

Många åklagare kan inte djurskyddslagen utan lägger ner ärendet även i de fall polisen gjort en bra utredning. Åklagare väljer av processekonomiska skäl att utreda och lagföra brottet med högst straffvärde. Brott mot djur leder inte till längre straff för gärningsmannen och därför läggs varken tid eller resurser på det.

Veterinär, polis och åklagare möter våldsutsatta djur utan att det leder till skaderapport, polisutredning eller åtal. Och utan domar vet vi inget om omfattningen av våld mot djur i misshandelsrelationer. Internationella studier visar att det inte är ovanligt att mannen också slår djuret i familjen. Förövare som utövar våld mot djur har högre grad av kontrollerande beteenden och använder flera sorters våld och grövre våld, än de som inte misshandlar eller hotar djur.

Med en dom för djurplågeri kan domstolen ge mannen djurförbud och han har då inte rätt att hålla djur. Utan en dom kan mannen driva ett civilmål mot kvinnan och strida om äganderätten. Det tvingar kvinnan att ha kontakt med mannen trots att det inte föreligger någon tvist då djuret är hennes.

En viktig förändring vore att erkänna djur som brottsoffer i lagens mening. Då kan djuret tilldelas ett juridiskt ombud i de fall där kvinnan (djurägaren) inte vill medverka i rättsprocessen och vid en fällande dom kan djurförbud ges. Detta görs i Schweiz. Där erkänns djur som levande och kännande individer och inte som saker och vid äganderättstvister bedömas vem som är mest lämplig att ta hand om djuret.

Vi föreslår dessutom:

Inkludera våld mot djur i kvinnofrids- och fridskränkningsbrotten. Se våld mot djur som en försvårande omständighet.

Höj straffvärdet på våld mot djur.

Utbilda åklagare i djurskyddslagen och polis i djurutredningar och skapa specialistenheter.

Ge kontakt- och besöksförbud också gentemot djuret.

Vid djurmisshandel bör veterinärintyg alltid inhämtas och ses som bevis.

Ändra villkoren i djurförsäkringar och låt våldsutsatta djur ingå.

Ändra sekretesslagstiftningen. Veterinärer och djurhälsopersonal har i dag anmälningsplikt till Djurskyddsinspektören vid misstanke om djur som far illa. Socialtjänsten bör också kunna göra orosanmälan till djurskyddsinspektören.

Eva Diesen

Jurist och Forskare

Carin Holmberg

Fil.dr. i sociologi