När kommunister och islamister samarbetade
Parinoush Saniee skriver fram liven i den iranska revolutionens skugga
Hur mycket lidande och klagan får egentligen plats i ett liv/en bok, funderar jag under läsningen av den iranska författaren Parinoush Saniees prisade och till många språk översatta roman ”Det som väntar mig”.
Men frågan är orättvis. I alla fall om det som här handlar om en kvinnas liv i ett patriarkalt samhälle, kantat av revolution, repression och krig.
Massoumeh flyttar i början av 1960-talet med sin familj från den heliga staden Qom till det modernare Teheran. Bröderna börjar genast oroa sig för sina systrars heder. Massoumehs far låter dock sin dotter studera vidare och i skolan blir Massoumeh vän med den frisinnade Parvaneh.
Snart förälskar sig Massoumeh i apotekaren Said. När det kommer till familjens kännedom blir det skandal och Massoumeh gifts hastigt bort, av en slump med en kommunist.
Hamid har vigt sitt liv åt den kommunistiska kampen. Hos honom är hemmet fullt av böcker och han undervisar Massoumeh om jämställdhet mellan könen och i ”revolutionära värderingar och frihetskampens sanna hjältar”.
Problemet är att han är verklighetsfrånvänd och frånvarande, absorberad av kampens höga ändamål. Massoumeh finner sig ha ensamt ansvar för hem, barn och familjens försörjning.
När revolutionens vindar under andra hälften av 1970-talet blåser över landet samarbetar kommunister och islamister för att störta shahens regim. Men islamisterna tar makten och Hamid likvideras.
Massoumeh lever kvar med tre barn och stämpeln ”änka till en avfälling”. Hon kämpar på, ber till Gud om lite lugn och ro, ett gott liv för sina barn.
När Iran-Irak-kriget bryter ut tas den ena sonen till fronten medan den andre blir mujahedin. Förtvivlat försöker Massoumeh hålla sina söner borta från kriget och politiken, rädd för att förlora också dem.
Massoumeh är stark och ger aldrig upp. I boken finns flera starka och frihetssträvande kvinnor. Förutom den vilda Parvaneh till exempel också den revolutionära Shahrzad som liksom Hamid offrar allt för kampen och är en av de första att dödas. Och den beryktade grannkvinnan Parvin som tagit sig en av Massoumehs hycklande bröder som älskare.
Boken bannlystes först i Iran men blev sedan den mest sålda boken i landet någonsin
Stilistiskt är boken inget mästerverk, men helt fungerande för ändamålet som är att dissekera ett patriarkalt samhälle utifrån en kvinnas liv och blick. Det är mycket hjärta och smärta (kinder som blossar, kvinnor som svimmar, hjärtan som bankar, tårar som rinner).
Men Saniees skarpa sociologiska blick på Irans moderna historia och den analysförmåga hon gett sin hjältinna gör boken till politiskt sprängstoff och mer än bara en melodram (boken bannlystes först i Iran men blev sedan den mest sålda boken i landet någonsin, enligt förlaget).
Översättaren Namdar Nasser har, såvitt jag kan bedöma, lyckats ge Saniees roman en förträfflig svensk språkdräkt med bra flyt. Här varvas typiskt svenska uttryck som ”ana ugglor i mossen” med vad jag antar är typiskt persiska uttryck som ”gräset måste smaka gott för geten”.
Vissa specifika ord har lämnats oöversatta och ett tillgängliggörande kort lexikon har placerats längst bak i boken, där man kan slå upp allt från Abdol-Azim till Zeynabs helgedom.