Fallet där alla torskar
Kristofer Andersson om åtalet mot rapparen Frej Larsson: Passar bättre på dagis än i en rättssal
Idag börjar rättegången mot artisten Frej Larsson. Han står åtalad för två fall av hot mot tjänsteman.
Gruffet inleddes i vintras, när ett befäl på Södermalmspolisens narkotikagrupp extraknäckte som auktoritär rockjournalist efter en konsert med Frej Larsson och rapgruppen ODZ på Kägelbanan. Enligt tidningen Stockholm Direkt utmynnade spelningen i ”knarkkaos”.
I artikeln lät befälet meddela att de ansvariga ”inte borde boka sådana här typer av spelningar”. Nog för att polisens antipati till så kallade urbana musikgenrer är känd, men det var ett uttalande som inte hade alla hjul på sin kundvagn.
Som artist är Frej Larsson habil. Som yttrandefrihetsförkämpe föredrar jag Lenin.
Ingen borde vara förvånad över den polisiära närvaron. Frej Larsson älskar att yra om kola. Bland annat har han myntat drogreferensen ”dunderklassen”, ett samlingsnamn för bekymmersfria dudar som har råd att köpa och skylta med sitt kokainintag. Och en rapgrupp vars namn är en förkortning för ”Original Dunder Zubbis” låter klart suspekt.
Vi som rört oss i Stockholms musik- och klubbliv ett tag vet att snuten älskar att punktmarkera hiphop och techno, trots att det enda resultat de med säkerhet når är fler dagsböter och arga päron. Som effektiv och långsiktig knarkprevention är det däremot en seg metod. Men det örat tycks ingen lyssna på. Nästa år ska en antirejv-buss åka runt och stänga ned utomhusfester under sommarhalvåret.
Jamen rulla på då. Det tycks utsiktslöst att få polisen på bättre tankar. Om ens främsta arbetsuppgift är att bevara rådande samhällsstatus blir självkritiken, nytänkandet och utvecklingspotentialen därefter.
Frej Larsson blev hur som helst jättearg över polisbefälets försök att strypa kommande arvoderingar. Så pass jättearg att han började leka Allan på Instagram, och lade upp en bild på en guldfisk döpt efter befälet ovan, som enligt texten skulle ”fileas på Valborg”.
Men argast av dem alla blev aina! De svarade med husrannsakan, beslag av elektronisk utrustning, samt frihetsberövande av Frej Larsson med fulla restriktioner. Enter: Den första åtalspunkten, det första fjälliga hotet.
Det var töntigt. Ge Södermalmspolisen en redaktör. Lika töntig är dock Frej, som kommer hem från häktet, lite lurig, och på Spotify lägger upp låten Då ska hon skjutas.
I låtens tredje, avslutande vers, släpper han sargen:
”Jag knullar hela din insats
Jag knullar din familj, knullar där du bor
Blåser dig som jag var vindkraft
Ge tillbaka min dator med skivan i
Annars kommer jag skriva
[Namnet på befälet] är en ful fisk
Och då ska alla små fiskar få lida
Inte simma mer, du är som Hitta Nemo, du är gone!
Du blir fiskfilé, du är riktigt stekt i min sauce!”
Grattis Frej! Du har just tilldelats Den nya akademiens litteraturpris 2018! Samt åtalspunkt nummer två.
Frej Larsson borde förstås inte bli åtalad – han borde gå och lägga sig. Märkligt nog har ingen av yttrandefrihetens sedvanliga riddare knystat ett ord, trots att polisen agerat dagismobbare: Peta på någon med en pinne tills den lackar, och spring sedan till fröken och skvallra. Med skillnaden att alla inblandade får antas vara vuxna, och att dagisfröken har ersatts av en åklagare med vidsträckt mandat.
Att läsa förundersökningen är som att ta del av ett skolarbete från filmen Polisskolan. Obegripligt dålig svenska varvas med kostsamma åtgärder som ip-spårning, tömning av teknik och förhör med jurister på Spotify, för att gå till botten med mysteriet.
Eminem kan vara glad över att det var Secret service och inte Södermalmspolisen som utredde allvaret i raderna om att gå loss på Donald Trump som ”a damn Apache with a tomahawk”. Då hade han väl åtalats för krigsbrott.
Jag bläddrar i förundersökningen. De involverade tycks passa bättre i en förskoleklass än i en rättssal. Från polisbefälet själv, som hävdar att hon minsann aldrig menat att Kägelbanan inte skulle boka just Frej Larsson, eftersom hon pratade om ”den här typen av band” och inte ODZ och Frej Larsson specifikt, via jepparna som utför en husrannsakan i ett övergivet ruckel i Ronneby, till Frej Larssons oändliga tirader om Hitta Nemo, skrävel om att han är den ende svenska rapartisten som samarbetat med Max Martin och Zlatan, samt att han ”arbetar på den högsta nivån i världen”.
Vid ett förhörstillfälle önskar försvarsadvokat Viktor Banke en sekund med sin klient. Frej Larsson har just fått frågan om vad raden ”jag knullar hela din insats” syftar på. Svaret: Den syftar på fisken Nemos pappa som blev tillfångatagen, och ”hans insats blev knullad då”.
Som artist är Frej Larsson habil. Som yttrandefrihetsförkämpe föredrar jag Lenin. Polisen å sin sida spelar puckade – så här oförstående inför skillnaden mellan pladder och fara kan ingen vara.
Ändå ligger det nu på mina axlar att skriva det ovedersägliga: Det är inte rimligt att polisen fuckar ur på grund av ett fett trist skämt om fisk. Ni kan också gå och lägga er!
Det är en svårt amoralisk handling, utförd av egenmäktiga paragrafryttare som låtsas som att Frej Larsson och de vore jämlikar – när de i själva verket först lobbar för yrkesförbud och sedan kickar in med sitt fulla våldskapital och syr in karln.
Kanske lyckas åklagaren baxa den här dyngan hela vägen till en fällande dom. Men i en resonlig värld borde tingsrätten i stället döma samtliga inblandade till utegångsförbud.