Ridå, Rodeo
Kristofer Andersson: Så förstörde mediejätten en av Sveriges viktigaste plattformar för ny kultur
Förra veckan lanserades en ny version av onlinemagasinet Rodeo.
Magasinet grundades 2003 och har fostrat några av Sveriges mest begåvade kulturskribenter inom segmentet mode, musik och konst. Ibland har det gått bra, ibland har det gått superdåligt.
Men Rodeo har alltid – även när man flirtat som mest med kommersen – satt heder i att inte ständigt lira den minsta gemensamma strängen. I en samtid som gärna pratar om inkludering, har Rodeo i stället verkat: Perspektiven har varit de andras.
Det är viktigt, dels av politiska skäl (det finns samtalskamrater i riksdagen som avskyr alla former av subversiv kultur) och dels för att det finns läsare som behöver ett hem i rådande trivselkultur (så många att det, hör och häpna, också går att tjäna en slant på dem även om det inte verkar finnas ett mediehus i sikte som tror det).
2013 köpte Stampen Rodeo, och placerade publikationen inom dotterbolaget Modern Women Media, som också äger Devote, Familjeliv och Bröllopstorget. Så här beskriver Modern Women Media Rodeo: ”Skandinaviens mest visionära magasin för mode, skönhet och musik på nätet”.
Plats för visionära artikelexempel:
• Kändisfrisören: ”Det här är vårens absolut hetaste frisyr.”
• Jakten på den perfekta t-shirten är över – här är den!
• PT-Fias fem gyllene råd för att stressa ner.
”Vi har inga planer på att ändra på innehållet eller redaktionens arbete”, sa Staffan Ekberg, tidigare vd för Stampen Fashion Media, när köpet offentliggjordes.
”Stampen jobbar bra digitalt och har en dynamisk syn på utveckling”, tillade dåvarande chefredaktören Lisa Corneliusson.
Det får man säga. Fyra år av dynamisk utveckling senare:
Hela den dåvarande redaktionen är borta. Åratal av innehåll är förpassat till ett ”arkiv” som väl lär raderas så snart någon klåfingrig påläggskalv får en minut över. Missing People söker mellan tummen och pekfingret efter två tredjedelar av de forna besökarna. I stället: tunn luft.
När Stampen jagat bort det gamla gänget dröjde det inte länge innan man rekryterade Metro Modes tidigare redaktionschef Elina Malm och Agnes Sundblad Elverfors, från samma tidning. Säkert toppen, men de har nollkoll på Rodeos arv.
Det ser ut som om någon gjort sajt av ljuden som ljuder när valfri gubbe som passerat bäst före-datum får orera fritt om vad kidsen går i gång på.
Modern Women Medias operativa chef Johan Rydell, tillika ansvarig utgivare för Rodeo, har tydligt visat att han besitter vare sig kunskap om eller intresse av den ”unga medvetna målgrupp” som Stampen var så intresserad av.
Nåväl, det har jag. Den marknad Stampen jagar är så mättad att det är lika bra att ni lägger ned på en gång. Men eftersom ingen lyssnar på mig förrän det är för sent kommer gänget på Modern Women Media fortsätta att försöka kränga annonser på det publicistiska arv som Rodeo en gång stod för, hur mycket vatten som än vrids ur disktrasan.
Återstår gör en generisk mäklarbricka. Ett övergrepp från insidan, på en av Sveriges mest betydande plattformar för ny kultur, som hade impat på Steve Bannon.
Över detta bör man vara förbannad. Man bör också dra några andra slutsatser, att bära med sig nästa gång någon typ med en tjusig titel viftar med sedelbunten, full av entusiasm för ditt arbete.
Det kommer att gå några år, men sedan står vi där helt groggy – igen! – och grunnar över vad det var som egentligen hände.
”Vafalls! De har ersatt Athena Farrokhzad med Frida Boisen!”
Vi borde ha lärt oss redan när Bonnier langade över tidningen Bibels prenumerationsregister till Damernas värld, för att sedan släcka butiken för gott.
Så länge vi är redo att sälja ut alla våra bästa tankar, timmar och år kommer Stampen et consortes bli större och större, alternativen mindre och mindre.
Jag säger: skapa, äg och definiera din egen kultur. Och när Johan Rydell och hans polare står där med sina dollars och säger att de vill satsa på dig, att de tror på ditt arbete och på åren du har lagt ned – det är då som du svarar fuck off. Verklig kulturjournalistik är ingen lekstuga: den kräver såväl intellektuella som känslomässiga insatser.
Hittills har det aldrig hänt att ett mediehus har köpt en halvsvår blaska om halvsvåra saker och gjort den bättre.
Tvärtom: Får ett stort mediehus chansen att radera din avantgardism och din lilla dos av opposition, believe me – de missar inte när de skjuter.