En löjeväckande och skandalös dom
Svensk polis har ett allvarligt problem med rapmusik – och det måste lösas
Under fjolårets Folk och försvar-konferens i Sälen sammanstrålade Norges Säpo-chef, Sveriges främste terroristexpert och chefen för nationella insatsstyrkan för att visa hiphop-videos inför publik.
Titeln på seminariet var ”Film som terrorismens nya vapen”.
I introduktionen förklarades att kultur blivit en del av ”hybridkrigföringen” – den lömska propaganda som enligt det militära etablissemanget syftar till att undergräva stabiliteten i vårt samhälle. Genom att visa att IS-videos var lika häftigt klippta som hiphop-videos var steget inte långt till att peka ut själva hiphopen som subversiv.
Den norska Säpochefen spelade upp en 16 år gammal video med Eminem och slog fast att med andra förutsättningar hade Eminem kunnat bli islamsk konvertit.
Magnus Ranstorp visade en video med 16-årige Sinan Yildiz från Sollentuna som då fått 3,5 miljoner visningar på Youtube (idag har den det dubbla). Ranstorp menade att den uttryckte ett kompakt hat mot samhället och innehöll kopplingar till den jihadistiska världen. Han påpekade att varje postnummer i förorten numera har en sån här video.
Det han syftade på, troligen utan att veta om det, var den nya våg av ung gangsterrap som på senare år blivit oerhört populär. ”Den visar miljöerna extremisterna verkar i”, konstaterade Ranstorp som aldrig nämnde artistens namn. ”Men de finns inte på kartan officiellt!”
Och så är det ju.
Att berätta om det kriminella livet i ghettot som det borgerliga vita samhället skiter i har alltid varit gangsterrapens mål. Ett liv rapparna skryter om, ljuger om och överdriver. Precis som varenda skörlevnadstrubadur gjort sedan medeltiden. Vissa av dem berättar om egna erfarenheter. De flesta lånar och hittar på. Alla vill se farliga ut.
Innan jag börjar yla om hot mot yttrandefriheten kan jag torrt konstatera att svensk polis verkar ha ett allvarligt problem med rapmusik. En märklig beröringsskräck som på sistone utvecklats till ett regelrätt ställningskrig.
Det senaste beviset är den löjeväckande och skandalösa hovrättsdomen mot rapparen Frej Larsson.
Saken började som ett gräl mellan Larsson och en lokal polischef i Stockholm som ansåg att hiphop-konserter borde stoppas eftersom de drar till sig droger. Vilket ledde till att Larsson inledde en argsint kampanj mot nämnda polis i sociala medier.
Men det han döms för är inte sina Instagraminlägg om att filea en guldfisk med samma namn som polischefen utan den sång han snabbt lade ut på Spotify: Då ska hon skjutas, som använder sig av omkvädet ”då ska du skjutas” ur födelsedagsvisan ”Ja må du leva”.
Det är en rap, vars text är synnerligen otydlig och som Hovrätten kämpar med att begripa.
Det här är inte första gången som knullande i hiphoptexter leder till panikreaktioner
För vilka är det Frej Larsson egentligen påstår ska skjutas i refrängen? Jo, bögar, blattar, knarkare, horor och folk som plankar på bussen… Den handlar om ”polisens attack på outsiders” säger han själv. Visst är det en antipolis-låt, men inget punkigt ACAB (All Cops are bastards)-utbrott. Faktum är att det bara är själva titeln som kan uppfattas som ett direkt hot. Hovrätten (som felaktigt hävdar att refrängen lyder ”hon” och inte ”du”) tvingas hänvisa till de instagraminlägg som föregick låtens publicering för att få ihop sitt resonemang.
I domen påstås dessutom att formuleringen ”knullar där du bor” syftar till att ”väcka allvarlig fruktan”.
Really?
Knullar där du bor?
Det här är inte första gången som knullande i hiphoptexter leder till panikreaktioner. När Ivory och Adam Kanyama 2015 rappade om att knulla Björn Söders mamma ställdes krav på att P3 skulle läggas ner. Men att rappa om mammaknullade eller att hota sina fiender med olika former av underhållningsvåld är en av rapens mest uttjatade klichéer. Så etablerad att den superkommersiella kanalen MTV en gång i tiden hade ett program som hette just YO MOMMA! där deltagarna fick förolämpa varandras mammor på så lustiga sätt som möjligt.
Frågan är om man kan begära att våra högutbildade toppjurister ska känna till genrekraven i världens mest spridda konstform? I en dom som uteslutande handlar om innehållet en sångtext borde svaret självklart vara ja.
Låten hann ligga ute på Spotify i tre dagar innan en anmälan kom in och streamingtjänsten som säger sig leverera ”music for everyone” tjänstvilligt tog bort den. Den har inte kommit tillbaka, men finns fortfarande att höra på Youtube.
Genom att utmåla hiphopmusik som ett potentiellt säkerhetshot, se till att klubbar stängs, låtar tas bort, fester avbryts och genom att släpa en mindre känd rappare hela vägen till domstol bara för att han inte lyckas rimma tillräckligt begripligt har polisen inte bara förklarat krig mot svensk rapmusik utan dessutom bevisat att man är sämre på att skilja på konst och verklighet än Peter Handkes hårdaste kritiker.
Den här konflikten måste få en lösning.
För här någonstans kan man börja muttra om yttrandefrihetens gränser.
Frej Larsson kommer knappast att tystna men han, liksom alla andra artister är idag utelämnade åt streamingtjänster som saknar publicistisk ryggrad och snabbt rensar listorna så fort de misstänker att något kan påverka börsvärdet. Lockelsen i att provocera vårt kristdemokratiska samhälle blir allt mindre om du inte ens får dina 50 öre från Spotify för besväret.
Tonåringen Sinan Yildiz lyckades få 7 miljoner klick på en supertuff story om gangsterlivet i förorten. Hans musik – inte kriminaliteten den skildrar – anklagas för att undergräva samhället.
Frej Larssons rap må låta som den kommer direkt från Lunds universitet men just idag finns ingen bättre representant för motståndet mot den moralistiska idioti som bara leder bort uppmärksamheten från verkliga problem med våld och droger.
För det är så klart lättare att bekämpa sångerna om dem än de verkliga problemen.