Om Biden vinner är vi bara tillbaka på ruta ett
En centrist är bättre än en fascist – men Biden är ingen frälsare
Det blir ingen frälsning den här gången heller
Ja nu håller det på, det här valet. Det lär det göra ett tag till.
En amerikansk kvinna bosatt i Gällivare sitter i direktsändning på SVT:s valvaka och säger att hon gillar president Trumps politik, särskilt vad gäller ”gränssäkerhet” och invandring (plus hans så kallade fredsplan för Mellanöstern, det vill säga USA:s förbehållslösa stöd för Israels apartheidbehandling av palestinska människor och områden).
Den häpne SVT-programledaren tappar för ett ögonblick bort sig och undrar på ren svenska hur denna invandrare tror att valet ska gå. Då ber hon honom, med ansiktsuttrycket hos ett bedrövat frågetecken, att upprepa frågan på engelska. Svenska har hon givetvis inte orkat lära sig. Hon är trots allt vit.
Så dyker Mona Sahlin och Carl Bildt upp, som förrymda från en monter ur något naturhistoriskt museum. Sahlin frossar som vanligt i pannrynkade plattityder men Bildt, ja jösses, Bildt tar verkligen priset. Han jämför de tidiga stadierna av rösträkningen på USA:s östkust med att bry sig om vad som händer i ”lite udda distrikt uppe i Norrbotten, det säger ingenting”.
Jag själv, som råkar bo precis på en sådant ställe som avses, kan bara konstatera att det är nyttigt för svenska folket att få höra vår forne statsminister fnissa ur sig sitt förakt för oss som bor utanför Stockholms tullar – folk som faktiskt bygger det välstånd hans sort bara ser i form av alla papper som ska skyfflas runt i styrelserummen.
Det är självbelåtna centrister som han som driver folk till att rösta på högerpopulister.
Vad som helst kan kännas som ett behagligare alternativ – i USA uppenbarligen även en man som med en axelryckning snart låtit en kvarts miljon människor dö i covid-19 och som idogt försvarar ideologin om den vita rasens överhöghet, liksom de vitas terror mot människor med annan hudfärg. Drygt 50 miljoner amerikaner har precis röstat på honom, och än är det inte färdigräknat.
Vad mysigt det vore att få höra dem kommentera Roms fall … eller varför inte något av valen i Tyskland 1932 eller -33
Jag lämnar SVT och installerar istället CNN-appen på paddan och får rent och oförställt sifferrunkande: i realtid, utan krusiduller och nästan helt befriat från gäster. Det är smått hypnotiserande och snart strömmar adrenalinet till – här är det match på gång, nu drar det igång på riktigt.
Det är obegripligt hur de kan hålla alla dessa valkretsar och deras demografiska utvecklingskurvor i huvudet, och tonfallet kombinerar iskyla med flåshurtighet på ett sätt som borde vara stört omöjligt. Vad mysigt det vore att få höra dem kommentera Roms fall … eller varför inte något av valen i Tyskland 1932 eller -33.
Kanske så här? ”Och nere i München är de väldigt duktiga på att räkna röster, de jobbar stenhårt på att skicka in siffrorna. Och det är bra att så många går och röstar, det ska vi inte glömma, oavsett om de är socialdemokrater eller nazister. Det är så bra med alla dessa människor som verkligen går och röstar.”
Hela världen bevittnar nu den amerikanska skendemokratin i all sin frånstötande vidrighet. Ett land grundat av slavägare har en president som sitter och gömmer sig bakom kravallstaket, i ett vitt hus byggt av svarta slavar. En nation av vita män som alltid svetsats samman av alla andra människosorters underordning utkämpar nu sitt andra inbördeskrig – om det första någonsin tog slut, och det gjorde det aldrig.
Om Joe Biden vinner, och om han lyckas släpa Trump från skrivbordet i Ovala rummet, spelar det någon roll? Världen, med undantag för Ryssland och Israel, skulle dra en lättnadens suck. Men vad är det egentligen som händer? Byter vi ut en fascist som låter och handlar som en fascist (utan att ens själv fatta vad ordet betyder) mot en centrist som inte fattar att han fumlar sig vidare framåt i ett system genomsyrat av långa seklers förtryck?
Jo. Och ändå vore det en förbättring, den saken är klar. En artskillnad, inte bara en gradskillnad. Men istället för att glo på CNN under kommande dygn borde alla som bryr sig om planetens framtid läsa Pankaj Mishras senaste essä ”Grand Illusions” i New York Review of Books.
Det är ingen olyckshändelse att vita alltid hamnar överst, överallt, hur vi än mäter. Det är meningen
Mishra är en skoningslös kritiker av västvärldens traditioner, och då inte enbart vår benägenhet att folkmörda och förslava fattiga människor i varma länder. Han är ute efter själva den västerländska utblicken, livsfilosofin, tänkandet. Likt James Baldwin kräver han av oss vita att vi omprövar vår identitet, att vi skärskådar vårt inre, att vi stöper om vår kärna. Det är ingen olyckshändelse att vita alltid hamnar överst, överallt, hur vi än mäter. Det är meningen. Och det måste få ett slut.
Om Biden vinner är vi tillbaka på ruta ett, det vill säga: ungefär där vi befann oss när Barack Obama surmulet började sitta av sin andra mandatperiod. Jag vet inte om ni minns den epoken, men den kallades för ”post-rasistisk” (eller hur man nu ska översätta detta klumpiga idiotbegrepp). Det var inte så länge sedan. Wall Street frodades, extremhögern mobiliserade strax under världsradarn och svarta människor fortsatte att mejas ner av poliser på mer eller mindre dåligt humör, utan mycket till rättsliga efterspel.
Det var meningen att denna era skulle fullbordas av Hillary Clinton – kanske hade man då döpt den till ”post-könad” – men så kom det en fascist i vägen. Vilken jävla otur.
Vi hade besegrat nazismen, vi besegrade kommunismen – alltså var vi goda
Jag hade för mig att det var Olof Palme som kallade antikommunismen för en ”träsklära”, men det var en annan Olof: Lagercrantz. Pankaj Mishra skulle nog hålla med. Den antikommunism och antinazism som var officiell religion i hela väst under min uppväxt ledde nämligen till att vi fastnade i ett evigt dunkande av våra egna ryggar.
Vi hade besegrat nazismen, vi besegrade kommunismen – alltså var vi goda, och denna godhet var vi tvungna att kalla för något annat än anständighet eller kristendom eller konservatism eller socialdemokrati, så vi dammade av ”liberalismen”, en obscen 1600-talslära om att alla rättigheter utgår ifrån … den privata äganderätten. Vilket sammanträffande att denna ideologi gynnade precis dem som formulerade den, och som redan, öh, ägde allting.
Jag är beredd att be till Gud att Biden verkligen ska gå segrande ur denna kamp. Men bekänner mig till mannens filosofi gör jag under inga omständigheter. Det är hans sort, Carl Bildts sort, som fört mänskligheten till katastrofens rand. De fortsätter att elda upp vårt jordklot i sin självförtärande tillväxtaptit. De är inte våra frälsare; de blir vår död.