Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Godnatt, dyre prins

Martin Aagård tar farväl av en makalös musiker

Prince under turnén Lovesexy 1988.

Prince släppte 39 album under en karriär som varade i 38 år.

Han fortsatte leverera makalös musik år ut och år in – ända tills han i går hittades död i sin studio i Minneapolis, just hemkommen från en hyllad turné då han för första gången uppträdde ensam med en flygel.

Det är omöjligt att fånga en sån gärning i några få ord.

Men det som kommer att stanna kvar är vilken osannolikt bildad artist han var. Inte bara intelligent, utan så uppenbart påläst. Ja, bildad. I en handvändning kunde han förvandla sig till Jimi Hendrix, Elton John, Curtis Mayfield, Sly Stone … vem han ville vara styrdes av humöret och den frisyr han råkade ha för tillfället.

Utan sina djupa studier av pophistorien kunde han knappast ha skapat helt ny musik ur den genomtröskade funktradition han verkade i. Varje amerikansk stad har ett funkband av exakt samma typ som Prince and the Revolution, som gör exakt samma sak och gör det bra. Men bara Prince skulle forma den moderna dansmusiken.

Han kommer alltid att älskas mest för sin monumentala ballad Purple Rain (1984), men det var Sign O' the Times (1987) från albumet med samma namn, som blev en vattendelare.

Mitt under det musikaliskt bitvis hemska åttiotalet lyckades han göra en minimalistisk elektrofunklåt som handlade om HIV, gängkriminalitet och allmänt dåligt världssamvete till en global monsterhit. Självklart kom inspirationen från rapmusiken. Men hip-hopen var skyldig honom betydligt mer än han eventuellt lånade från den.

Det senaste dygnet har jag inte slutat lyssna på I wanna be your lover från andra albumet Prince (1979). Det är popfunk. Helt vanlig dussinpopfunk om man vill vara sträng. Bara lite mer uppstyrd, lite mer renodlad – riffen som gjorts hundratals gånger innan, är lite vassare.

Kanske går det bara att jämföra med måleri. Många arbetar med samma färger, samma motiv och har till och med gått i samma skola. Men bara mästaren får fram den där osannolika lystern som slår en värld med häpnad.

En annan mästare, Shakespeare, har ord som känns lämpliga just nu.

Där brast ett ädelt hjärta. Dyre prins, godnatt.

Följ ämnen i artikeln