Moskvas överflödiga människor
Dissidenten Aleksej Sachnin återvänder till Putins rike och upptäcker drogepidemi, nihilism och hopplöshet: Regimen har skapat en kopia av 1800-talets Ryssland
Det första som slår mig när jag kommer tillbaka till Moskva efter sex års frånvaro är överflödet av uber-taxibilar och matleveranstjänster. Överallt i staden ser man människor i gröna eller gula -t-shirtar som jäktar runt på cyklar, skotrar eller till fots med stora boxar med mat på ryggen. Vad gäller utvecklingen av ”plattformsekonomin” verkar Ryssland ha hunnit långt före övriga Europa.
”Din beställning kommer att levereras av en litteraturlärare”, skryter matleveransföretaget Delivery club på sina reklamaffischer. Denna reklamslogan är tänkt att ge ett förtroendeingivande intryck, men visar samtidigt på ett akut och växande socialt problem. Förutom lärare är det även kemister, journalister, språkvetare och en prisad konstnär som ler på reklamaffischerna. Samhället efterfrågar inte längre deras specialkunskaper, så de tvingas i stället leverera pizza och sushi.
I sociala medier är det fullt med ironiska och arga skämt om detta: ”Hej, det är matleveransens. Vad har ni för portkod?” – ”Tryck siffrorna för året då Hamlet skrevs!” Men humorn har sina gränser. I slutet av april dog ett 21-årigt bud i Sankt Petersburg till följd av överarbete. Hans hjärta klarade inte av de stressiga 12-timmarsskiften och den ständiga rädslan av att få sparken. Redan död fick han avdrag på lönen för att han levererat maten för sent.
Moskva är imponerande i sin skönhet och arkitektur. Nya cykelvägar har dragits fram överallt, och boulevarderna är smyckade med dyr belysning i exotiska nyanser. I centrum finns populära restauranger och barer, med ett så stort utbud av ölsorter att städer som Prag och München bleknar i jämförelse. Tidigare dominerades stadsbilden i stället av kiosker och marknadspaviljonger runt metrostationerna. Men nu finns det inget spår av dem kvar. I stället för de små handelsbodarna är det stora märkeskedjor som har öppnat upp butiker längs de breda och rena gatorna. För en vanlig medborgare har det här nog fler för- än nackdelar. Men tiotusentals människor har förlorat sina inkomstkällor.
Klasstillhörigheten är numera helt låst i Ryssland. Det är omöjligt att klättra upp för den sociala stegen
Utåt sett har Moskva aldrig framstått som så välmående och lyxigt ut som nu. Men om det under 1990-talet, trots det ekonomiska kaoset och den allmänna fattigdomen, ändå gick för ett fåtal att resa sig ur misären och bli miljardärer, och om det under den ekonomiska stabiliseringen under 2000-talets början kunde växa fram en mindre medelklass – så är klasstillhörigheten numera helt låst i Ryssland. Det är omöjligt att klättra upp för den sociala stegen, och klyftorna mellan den rika minoriteten och den fattiga majoriteten är oöverstigliga.
Det sägs att kärnan av Bernie Sanders anhängare i den amerikanska valkampanjen 2016 var frustrerade collegeungdomar, som trots sina prestigefulla diplom som bekostats med enorma studielån, inte kunde få några jobb som passade deras kompetens. I Ryssland är den gruppen ännu större. Andelen av befolkningen med högskoleexamen är traditionellt hög – runt 30 procent (ungefär som i Sverige) – men bara av 26 procent av de utexaminerade får ett jobb som passar deras utbildning. De övriga blir tjänare i den nya ”plattformsekonomin”.
Hos meddelandetjänsten Telegram finns en kanal för knarkkurirer med runt 200 000 prenumeranter.
Den utåt välmående staden och festlighetsstämningen kan knappast dölja de problem som har körts i botten. Som exempel är landet drabbat av en drogepidemi, också det förknippat med ny teknologi. Folk beställer ”salt” och ”kryddor”, som ersatt hasch och heroin, på darknet. Och sedan hämtar de ut sin beställning ur ett stuprör eller nergrävt i en park. Inga mellanhänder och minimal risk. En typisk knarkbutik på darknet ser ut som vilket e-handelsföretag som helst, med kategorier av varor, erbjudanden, rabatter och vakanser. Hos meddelandetjänsten Telegram finns en kanal för knarkkurirer med runt 200 000 prenumeranter.
Det här påminner om 1990-talet, när den sociala katastrof som orsakats av den nyliberala chockterapin drev hundratusentals av mina generationskamrater ner i missbruk. Men denna gång sker allting utan några synliga tecken på en katastrof. Men hopplösheten, rotlösheten och den sociala depressionen märks tydligt i den ryska huvudstadens täppta luft. De som är mest känsliga för denna atmosfär är så klart tonåringarna. De har skapat en ny kultur av lidande, dekadens och drogberoende. ”Bredvid lägenheten som jag hyr/bor en flicka med pagefrisyr/hon älskar mefedron/hon älskar mefedron” – är refrängen i en populär musikvideo, i vilken ett par dricker ändlösa mängder vin, tar droger och dansar på ett hustak, tills den mystiska flickan med pagefrisyr dör av en överdos.
2018 chockades landet av nyheten om att en pojke och en flika från en välbärgad medelklassfamilj hade hade hyrt en lägenhet där de experimenterade med droger, varpå pojken mördade flickan och våldtog hennes lik, samtidigt som han skildrade hela händelsen på en blogg. ”Jag försöker inte rättfärdiga vad jag har gjort, för det var fruktansvärt. Men jag ville göra det och ansåg att det var nödvändigt, eftersom jag kunde”, var hans avslutande ord innan han begick självmord.
I dag, precis som för ett och ett halvt sekel sedan, väljer unga människor återigen nihilismen och avfärdar samhällets rådande moraliska och ideologiska värderingar. Och den individuella nihilismen får en växande politisk betydelse.
Den ryska litteraturens främsta mördare, Rodion Raskolnikov i Dostojevskijs Brott och straff, frågade sig själv om det var möjligt att bli en övermänniska genom att överskrida moraliska gränser. I dag, precis som för ett och ett halvt sekel sedan, väljer unga människor återigen nihilismen och avfärdar samhällets rådande moraliska och ideologiska värderingar. Och den individuella nihilismen får en växande politisk betydelse.
Den största delen av mitt liv har jag bott i ett Ryssland där nästan ingen var intresserad av politik, framför allt inte ungdomar. Nu har allting förändrats. Samma unga män och kvinnor som dyrkar den depressiva världen av våld och droger, ägnar sig också åt offentliga politiska diskussioner i sociala medier. På Youtube har det skett en riktig revolution med ryska politiska vloggar. På bara ett par år har hundratals nya ideologiska kanaler av olika politisk färg sprungit upp. Det senaste året har inte minst vänstern etablerat sig snabbt. Bara under de första tre månaderna 2019 fick de 20 mest populära ryska vänster-vloggarna över en halv miljon nya prenumeranter. De främsta har sedan länge över en miljon tittare.
Den här utvecklingen sker också off-line. Marxistiska studiecirklar har spontant sprungit upp över hela landet. Tidigare organiserades sådana cirklar under stor svårighet av politiska grupper som till exempel Vänsterfronten, men nu uppstår de inte bara oberoende av tidigare existerande organisationer utan ofta i direkt konfrontation med dem. Ibland överraskar dessa grupper i sin exotism, som till exempel forumet ”Tankies” som definierar sig som ”animie-stalinister”. Men kvalitet på de texter och diskussioner som gruppen publicerar överraskar med sitt allvar och djup. Framväxten av ett politiserat internet gynnar så klart inte bara vänstern. Så väl libertarianer, nationalister och den ryska motsvarigheten till alternativhögern samlar också hundratusentals följare.
Denna grupp, som kallades ”raznotjintserna” (människor av olika rang) kände sig överflödiga, blev snabbt radikaliserade och skapade en ny subversiv kultur.
Vi har sett en liknande utveckling i den ryska historien under mitten av 1800-talet, då imperiet skapade sina egna antagonister. Den halvhjärtade moderniseringsprocess som då inleddes, skapade en ny stor grupp av välutbildade intellektuella, som dock inte kunde finna någon plats i det fortfarande konservativa feodala ryska samhället med sin autokrati, aristokrati och byråkrati. Denna grupp, som kallades ”raznotjintserna” (människor av olika rang) kände sig överflödiga, blev snabbt radikaliserade och skapade en ny subversiv kultur. Först genom en abstrakt nihilism, som senare övergick till konkreta kampmetoder i form av anarkism och terrorism.
I oktober 2018 sprängde en ung anarkistisk självmordsbombare upp sig själv i entrén till säkerhetspolisen FSB:s kontor i Archangelsk. Nu är det 140 år sedan grundandet av partiet Folkets Vilja, terroristgruppen som mördade tsar Aleksander II år 1881.
Hopplösheten hos dessa ”överflödiga” människor kan nämligen ofta leda till våld. Men majoriteten av 1800-talets ”raznotjintser” valde ändå fredliga vägar genom att ”gå till folket”. Välutbildade radikaler från storstäderna reste ut på landsbygden för att tala med bönderna om politik och predika revolution mot tsaren, adeln och kyrkan. Det är motsvarigheten till det som vi nu ser i de politiska vloggarna på ryska Youtube.
Rörelsen att gå till folket gav inte något omedelbart resultat, men ”den revolutionära appellen till folket är inte förgäves ens om hela årtionden skiljer sådden från skörden”, skrev Lenin, som såg raznotjintserna som sina föregångare.
Precis som för 150 år sedan står en ny rysk generation utan framtidsutsikter, med osäkra jobb, samtidigt som klassklyftorna mellan den rika eliten och vanligt folk är enorma.
Historien upprepar sig aldrig exakt på samma sätt. Men framväxten av ett stort lager med ”överflödiga människor” innebär att man kan se en likhet mellan dessa två ryska epoker. Precis som för 150 år sedan står en ny rysk generation utan framtidsutsikter, med osäkra jobb, samtidigt som klassklyftorna mellan den rika eliten och vanligt folk är enorma. Överklassens privilegier skyddas av en allt mer auktoritär regim, som inför mer censur, förbud och restriktioner. Färdigutbildade lärare och ingenjörer tvingas leverera pizza, ungdomar växer upp under kvävande restriktioner och skrikande orättvisor, en hel generation är dömd att leva under sämre villkor än sina föräldrar. De söker nu efter vägar att förstöra det system, som har stulit deras öden.
Putins regim har alltid sett det tsaristiska Ryssland som sin förebild och källa till historisk mytbildning genom en oändlig ström av propaganda som rekonstruerar nationalism, konservatism och ortodoxi och framhäver storheten i det ”Ryssland som vi förlorade” 1917. Men nu har regimen oväntat skapat en kopia av 1800-talets Ryssland som de inte hade planerat, nämligen det växande våldsamma motstånd som en gång tidigare slutade med en enorm social explosion.
Översättning: Per Leander