Flaskan eller bröstet?
Förbud mot reklam för modersmjölksersättning gör det förnuftiga valet svårt
I dag, torsdag röstar riksdagen om ett förbud mot reklam för modersmjölksersättning. Sådan reklam ska bara få förekomma i specialistsammanhang, om regeringens proposition går igenom. Det är ett EU-direktiv som ligger i botten, och det goda med det är att det begränsar stora aktörer, som Nestlé.
Lagändringen betyder också att modersmjölksersättning ska märkas med en sorts varningstext som säger att den bara får användas enligt råd från utbildad personal och att amning har fördelar.
Redan nu finns en överenskommelse mellan barnmatsindustrin och Konsumentverket, som begränsar reklamen. Men en lagändring innebär ju en än fastare reglering.
Det är precis så häpnadsväckande som Agnes Wold skriver i sin utmärkta debattartikel i Dagens Nyheter. Att i lag skriva in vad som är bäst för barn, amning eller flaskmatning, är horribelt. Wold skriver att skillnaden mellan flaskmatade och ammade barn är försumbar i Sverige. Och en hyfsat snabb sökning ger hur många artiklar som helst där det framgår att forskningen inte är enig: det finns flera bud på hur det egentligen ser ut med immunförsvar och allergier – det så hett åtrådda infektionsskyddet som ges av modersmjölken kan vara en orsak till att allergier är ett stort hälsoproblem. Helt klart är att den bästa av världar, där amning skyddar mot all ondska i världen (på grund av en närmare anknytning) och alla sjukdomar och allergier – den finns inte.
Alla som väntar eller har fött barn vittnar om samma sak: idén som trummas in är att en bra mamma ammar, helst så länge det bara är möjligt. Inget ska stå i vägen för detta av kulturella överlagringar så favoriserade sätt att ge ett barn näring. Symboliskt är ammande helt ekvivalent med moderskap. Amning är vad som betonar barnet som kvinnans angelägenhet. Föräldrar med jämlikhetsambitioner gör sig ej besvär, för inget får störa den amning som är så heligförklarad något kan bli i ett sekulariserat samhälle.
Jag kan ju inte veta, men kan fantisera om en framtid när dessa påbud om helamning i sex månader, om skuldbeläggandet som slår mot den som inte vill eller inte kan leva upp till idealet, och nu till och med en lagstiftning som tydligt utsäger att allt annat än amning är förkastligt, kommer att ses som uttryck för en svunnen tidsanda full av vanföreställningar.
Det ironiska i sammanhanget är att propositionen läggs av en regering som knappast kan beskyllas för att lägga hinder i vägen för försäljning, reklam, konsumtion. En regering som åtminstone i retoriken älskar det fria valet: idén om familjen som fattar sina beslut utan inblandning av ”klåfingriga politiker”. Kvoterad föräldraledighet ses som ett övergrepp. Men den hänger ju delvis ihop med amningsfrågan – ju större påbud om amning, och ju längre amningstid, desto svårare att dela.
Reklamförbudet för modersmjölksersättning är en härd av krockande ideologier. På den ena sidan finns Nestlé och flaskmat som är dyr och riskerar att bli ohälsosam om den blandas fel, här finns också friheten att själv välja. På den andra finns ett konsumentskydd, gratis mat och makt över kvinnors kroppar. På den ena rövarkapitalism och på den andra starka normer. Nyliberalism mot konservatism om man vill. Att frågan splittrar vänstern är inte ett dugg konstigt.