”Självcensuren största hotet”
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2015-06-24 | Publicerad 2015-04-27
Demokratiminister Alice Bah Kuhnke samtalar med Henrik Arnstad om dödshoten som polisen ignorerar
På Facebook diskuterar sverigedemokrater hur den svenska ”landsförrädarregeringen” ska mördas. Ett inbördeskrig ska inledas via ”hemliga SD-grupper”. En av männen påpekar att många i sammanslutningen innehar skjutvapen: ”Det krävs max 300 välriktade kulor så är alla våra problem över med nuvarande statsstyre.”
Särskilt hatad är – av rasistiska skäl – kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Jag intervjuar henne på kulturdepartementet.
Hon lyssnar uppmärksamt när jag berättar om hur polisen genast avskrev mordhotet mot mig. Om hur rättsväsendet inte ville fråga den misstänkta om hon utfört brottet, eftersom det fanns risk att hon erkände. ”Det är helt absurt!” utbrister ministern. Och det är ju sant.
– Vad gör att människor har detta behov att hota? Bildade människor säger att det är djupt mänskligt. För mig och regeringen är detta oacceptabelt. Vi måste förändra det. Vi accepterar inte att ”sämre tider” blir en förklaring. Vi måste leva i ett Sverige som är öppet och tolerant.
Bah Kuhnke återkommer ofta till psykologi som förklaringsmodell angående den rasistiska mordhotskulturen och SD.
– Nu är jag inte expert eller psykolog, men jag kan tänka mig att det finns många människor som använder sig av SD som kanal för sitt missnöje i stort. Missnöje över hur Sverige har utvecklats. När de får en kanal där de kan ge uttryck för missnöje. Men som sagt är jag inte psykolog.
Bah Kuhnkes tankar anknyter därmed till tidsperioden efter 1945, då många i västerlandet ville förklara den nyss besegrade nazismen med psykologi. Hitler hade varit en psykopat och galning som förfört det tyska folket, vilka hemfallit åt någon sorts kollektiv masspsykos. Därmed friskrevs tyskarna från politisk medverkan i regimens brottslighet.
Samma sak med SD och deras kår av sympatisörer och aktivister. Det är besvärligt att acceptera att den svenska riksdagens tredje största parti representerar våldsbejakande extremism, trots alla mordhot, järnrör och den offentliga hatiska retoriken.
Att tala om psykologi snarare än den politiska viljan hos cirka 13 procent av valmanskåren gör det kanske enklare att hantera?
Samtidigt råder inget tvivel om Bah Kuhnkes engagemang som antirasist. Hon förmedlar ett stort, lidelsefullt och ärligt patos i frågan om ideologi.
– Vi måste våga basera politiska beslut på vad vi vill att Sverige ska vara för land, fortsätter hon. Våga ha en högt satt idé om vad Sverige ska bli, inte bara agera utifrån siffror. Förstår du skillnaden?
Javisst förstår jag. Ministern är demokrat. Hon har medborgarskapet som primat, alla svenska medborgare ska ha samma värde i sin dialog med staten. Detta i opposition mot SD som underkänner medborgarskapet. Som i stället tror på pånyttfödelsen av en mytisk ”nation”, präglad av ultranationalism och uteslutning av alla som inte godkänns av SD i partiets uppfattning om vad som utgör svenskhet. Antidemokrati. Fascism.
Intervjun avslutas men min bandspelare fortsätter spela in. Fråga-svar-situationen övergår i samtal.
– Bakom hat och hot ligger rädsla, säger Bah Kuhnke. De som hotar dig är ju rädda?
Jag vet inte, jag tror inte det. Jag tror de som hotar har en annan idé om samhället helt enkelt.
– Men varför hatar de dig?
De känner kanske en optimism om möjligheterna att genomföra sin idé om samhället och nu vill de undanröja sådana som utgör ett hinder för det.
– Och då använder de hat och hot?
Det är en väldigt effektiv metod. Jag känner flera offentliga röster som tystnat, eftersom de inte orkar längre.
– Ja! Vi har ju inte pratat om självcensuren! Om det vi väljer att inte göra. Det största hotet mot demokratin just nu, som får mig att ligga vaken på nätterna, är självcensur. Jag pratar jättemycket med journalister, ansvariga utgivare och journalistförbundet om självcensur.
Men är det självcensur att bli hotad med ”jag mördar dig om du fortsätter skriva”?
– Det kanske är ett ord som är fel- använt, det kanske lägger ansvaret på individen. Man kanske ska använda något annat ord. Att tystna?
Ja eller bara censur? En våldsapparat ålägger ett fysiskt straff för yttranden som inte får framföras?
– Ja det är väldigt oroväckande. Vi måste göra politik som stärker upp de demokratiska krafterna. Men vi kan inte bestämma att alla svenskar ska vara demokrater. Det går inte.
Under tiden fortsätter hotindustrin på nätet, orkestrerad av SD och deras nazistiska syskonskara. Det statliga vålds- monopolet utmanas av en frilansande politisk-ideologisk konkurrent, en brunsvart proto-stat som tillåts verka fritt. Men den 30 april presenterar Brå en kartläggning av hoten mot opinionsbildare och makthavare. ”Förhoppningsvis blir det underlag till att göra politik”, säger Bah Kuhnke.
Å andra sidan är det redan olagligt att mordhota med ”nackskott”. Problemet är egentligen inte brist på kunskap och lagstiftning. Problemet är ett rättsväsende som rycker på axlarna åt grov brottslighet, när den riktas mot demokratin.
Juristen Mårten Schultz är professor i civilrätt och grundare av den ideella organisationen Institutet för juridik och internet. Han avfärdar polisens argument att det inte går att åtala misstänkta som hotar på nätet, om dessa skyller på att någon annan har använt deras dator.
– Åtal ska väckas om åklagaren tror på fällande dom, det vill säga att den misstänkte är skyldig bortom rimligt tvivel, säger Mårten Schultz. Om den misstänkte skyller ifrån sig angående exempelvis ett mordhot och säger att ”det kanske var min dotter som använde datorn” kan utredningen studera hela den misstänktes twitterflöde. Bevisbedömningen sker då i ett sammanhang, en kontext. Om den misstänkte ständigt twittrar i samma stil så existerar ett samband.
Just nu sitter Schultz i en utredning, vars uppgift är att stärka integritetsskyddet. Han menar att politikerna kan göra mycket angående lagstiftning.
– Ett exempel var när en åklagare ville åtala en nazist som hotat en chefredaktör. Åklagaren ville använda lagrummet brott mot medborgerlig frihet, som är ett högmålsbrott, snarare än olaga hot. Syftet var att understryka allvaret i brottet, att det var riktat mot demokratin snarare än mot en enskild person.
– Hovrätten godkände inte resonemanget, tyvärr. Jag tycker tanken var bra. Och jag tycker att politikerna borde driva på i frågan. Det anses känsligt, eftersom politiker – och journalister – här kan anses tala i egen sak. Men jag är ju varken politiker eller journalist, så jag gör det gärna.
Alice Bah Kuhnke är inne på samma problem.
– Hoten mot opinionsbildare och journalister har ökat, det har vi sett. Det är allvarligt eftersom brotten riktas mot de i samhället som tycker något och som driver frågor. När de hotas allt mer så är det ett direkt hot mot demokratin. Inte indirekt, utan direkt.
Så varför ingriper inte polisen mot brottsligheten?
– Min enda förklaring till det är att sådana som du och jag – som ses som makthavare – att det finns en fördom att vi ska tåla lite mer. Vilket vi kanske ofta gör. Men i en rättsstat ska inte det betyda att jag fråntas mina friheter.
Henrik Arnstad