De ansvariga hukar
Malin Krutmeijer var på Norrmalmstorg och såg kampanjen som slår mot allt
Sverigedemokraternas kampanj i Stockholms tunnelbana slår mot så mycket. Det blev tydligt på manifestationen mot kampanjen på Norrmalmstorg i går. Vad som först såg ut att bli en liten samling växte till tusentals, och känslorna var starka.
Talarna gav olika perspektiv. Vad är det till exempel för arbetsmiljö där banderoller talar om vissa människor som ”en röra”? Här arbetar folk utifrån att alla är välkomna - och de själva respekterade oavsett bakgrund och hudfärg. Dan Hallemar beskriver fint vad Stockholms tunnelbana betyder: Den binder samman, inkluderar människor i något gemensamt (Expressen 4 augusti).
Att göra skillnad på folk och folk, på en livsviktig plats som tar dem bort och hem, kränker en princip och en känsla som är central för att en stad ska förtjäna att kallas stor. Att rikta udden mot Europas fattigaste och mest diskriminerade folkgrupp är en skam.
Vi diskuterar alltså ifall de har rätt att synas och finnas och försöka få det lite bättre i stället för, som Emir Selimi från Unga romer inskärpte, hur vi borde bryta med en tradition av övergrepp och rasism. Och de ansvariga - landstinget, hallå? - hukar bakom ihåliga yttrandefrihetsargument. Vilka får man i yttrandefrihetens namn hetsa mot nästa gång?