”Barnsoldaterna står längst ner i hierarkin”
Pascal Engman fortsätter skildra gängbrottsligheten i ”Ingen”
– Privatiseringen av skolan är en större fara för samhället än invandringen.
Det säger Pascal Engman, vars nya thriller ”Ingen” handlar om polisens värsta mardröm – att gängen ska börja importera utländska pojkar för att begå brott i Sverige.
Pascal Engman ville skildra den skuggvärld som existerar i vårt samhälle, utan att vi lägger märke till den.
– Barn i riskzonen skrivna i Sverige finns oftast på polisens radar genom uppgifter från sociala myndigheter eller HVB-hem. Men det blir svårt att lösa ett brott om gärningsmannen är totalt okänd, om han inte finns i något register. Att han är ingen.
– Det smugglas hela tiden hit illegala immigranter. De bor på svarta vandrarhem, 40-50 personer på en liten yta. De arbetar som städare, på byggen, i restaurangkök. De är bortglömda, oomtalade trots att de hela tiden finns omkring oss.
Många kan inte läsa
Pascal Engman har sett hur brottslingarna blir allt yngre. När han för fyra år sen skrev boken ”Kokain” var gärningsmännen han intervjuade mellan 20 och 25 år.
– Nu är det 13-14 åringar som begår brotten. Förut var det status att vara svensk barnsoldat. Nu står de längst ner i hierarkin. De ses som renhållningsarbetare av de kriminella ledare som sitter utomlands och tjänar pengar på den grova brottsligheten.
Många av de pojkar Pascal Engman träffar kan inte läsa.
– Och hur klarar man sig i ett land som Sverige om man inte kan läsa? Då ligger suget efter pengar nära till hands och det är lätt att dras in i gängkriminaliteten. Jag tycker det är skrämmande att vi har ett skolsystem vars mål är att ägarna ska tjäna pengar på våra barns utbildning. Inte att alla barn ska få tillräckligt med kunskaper för att klara sig i tillvaron. Konsekvenserna kommer att bli oerhörda för samhället.
Pascal Engman understyrker att Sverige är ett otroligt bra land att bo i .
– Men vi har enorma problem eftersom den organiserade brottslighet äter sig in i samhällssystemet. Devalveringen av ett människoliv är enorm i vissa kretsar. Och vi har inte nått botten än. Som svensk tror jag det är viktigt att vi inte vänjer oss vid våldet.
Skriver ”en svensk Gudfadern”
Han säger också att det kan vara nödvändigt med repressiva åtgärder men att det viktigaste är att satsa på förebyggande åtgärder, på skolan och välfärden.
– På samma sätt som de haft framgång med i Danmark. Alla säger att vi måste stoppa nyrekryteringen. Det är lätt att säga men svårt att göra när det ser ut som det gör i skolorna.
Pascal Engman är redan på gång med ett nytt projekt.
– Jag ska skriva en sorts svensk Gudfadern i två delar, följa en kriminell klan under 20 år och skildra deras bakomliggande historia. Jag tyckte det var så roligt när jag började att jag inte kunde låta bli att fortsätta tills jag skrivit halva boken. Då hade det gått en månad. För första gången skriver jag i presens. Det har adderat något till mitt skrivande och engagemang.
Flyttar till Spanien
Varje år har Pascal Engman, hans sambo Linnéa och deras son Benjamin kunnat bo i Chile under några vintermånader eftersom de har en stor släkt där.
– Men när Benjamin så småningom omfattas av skolplikten kan vi inte göra det längre. Därför tänker vi flytta till Spanien i trakten av Malaga. Jag kan lika gärna sitta där och skriva som här. Vi vill inte leva i mörkret och tänkte prova några år utomlands så får vi se om det gör oss gladare och lyckligare. Dessutom vill jag att Benjamin ska lära sig spanska, ett språk som står mig nära. Men eftersom vi ska få ett barn till i januari skjuter vi fram flytten till nästa sommar.