Nu har Donald Trump chans att bli omvald

Per Shapiro om ett journalistiskt och politiskt fiasko

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2019-04-03

helskärm

Så kom till sist Muellers rapport och spräckte den ballong som det mediala etablissemanget blåst upp under två och ett halvt år. De journalister som vågat ställa kritiska frågor har varit få. 

En av dem, Matt Taibbi, jämför nu med det förödande journalistiska fiasko som utspelades under upptakten till Irak-kriget 2003. Han konstaterar, att även om haveriet kring ”Saddams massförstörelsevapen” var mycket mer förödande mätt i mänskliga liv så är lögnerna, felaktigheterna och spekulationerna som präglat ”Russiagate” betydligt mer problematiska för journalistiken och tilltron till densamma.

Anklagelserna om rysk inblandning i presidentvalet 2016 fick näring av att Demokraternas partietablissemang ville skylla ifrån sig ansvaret för den katastrofala valförlusten. Ledningen för partiet hade i Hillary Clinton satsat på en träaktig, korruptionstyngd presidentkandidat. Hennes valkampanj var avslagen och elitistisk och kunde inte mobilisera tillräckligt med arbetarklassröster för att ens slå den impopulära clownen Trump i nyckelstater som Pennsylvania, Wisconsin, Florida, Michigan och Ohio. 

Den dollardränkta demokratiska partieliten vägrade ta sig en ärlig titt i spegeln och se vad man har blivit under de senaste decennierna – ett parti som övergivit arbetarklassen, fredsrörelsen och frågorna om social rättvisa och ekologisk hållbarhet. Ett parti som, förenklat, sålt sin själ till Wall street och förlorat sin väljarbas. I stället för självrannsakan valde man alltså att lägga skulden för valförlusten i knäet på Putin.

helskärm

Även om rötterna till storyn gick längre tillbaka debuterade Russiagate som mediefenomen sommaren 2016. Då sipprade delar ut ur den så kallade Trump-dossiern, sammanställd av en före detta brittisk spion. Artiklar publicerades om den korrupte fastighetsmogulens Rysslandskopplingar. Trump utmålades som Putins kandidat, framodlad av ryska underrättelsetjänster för att så split mellan länderna i Natosfären. 

Snart var FBI inkopplade på fallet och när snöbollen väl börjat rulla genom journalistikens ekokammare fanns ingen hejd. Varenda kväll och i varenda stor tv-kanal fick folk höra om de senaste turerna kring Flynn, Mannafort, Papadopoulus och ständigt nya personer i ett växande konspiratoriskt persongalleri.

Det blev en sorts medial masspsykos där i princip vilka påståenden som helst gällande Ryssland kunde föras fram utan belägg. Herr Donald skulle ha blivit smygfilmad när han låtit prostituerade på ett hotellrum i Moskva kissa på sängen där Barack och Michelle Obama en gång hade övernattat. 

Inte nog med att ryssarna påstods ha stulit valet. Via sin marionett i Vita huset hade de nu tagit kontrollen över hela presidentskapet. 

Mest extrem har kanske MSNBC varit, där programledaren Rachel Maddow funnit en ny Rysslandsvinkel så gott som varje dag under två års tid. När USA i februari drabbades av en köldknäpp resonerade hon kring vad som skulle hända ifall ryssarna slog ut elnätet.

Besattheten av Russiagate har skymt sikten för de verkliga brotten som nuvarande administration har begått och för den verklighet som de flesta amerikaner lever i.  

Medierna har ignorerat de växande ekonomiska och sociala klyftorna och lidandet i ett land där halva befolkningen lever i fattigdom och de demokratiska institutionerna har kollapsat. Journalistiken tycks ha missat att det var dessa enorma problem – inte rysk manipulation – som fått arga och förtvivlade amerikaner att välja en demagog som åtminstone häcklade eliterna, inklusive elitjournalisterna i de stora mediehusen. 

Konspirationstänkandet har också banat vägen för en ny sorts McCarthyism, där progressiva politiker systematiskt misstänkliggörs. Senast i raden att pekas ut som rysk propagandamaskin är Tulsi Gabbard, krigsveteranen från Hawaii som meddelat att hon kandiderar till presidentvalet 2020.

Smutskastningen riktas även mot de få journalister, med Glenn Greenwald i spetsen, som ifrågasatt Russiagate och tagit på sig rollen som djävulens advokat. Plötsligt blev alla de stämplade som förrädare som inte okritiskt köpte de ”läckor” som levererades av CIA, FBI och NSA – samma underrättelsetjänster som ljugit nationen in i krig och svurit inför kongressen att man inte spionerar på amerikanska medborgare.

Washington Post gick så långt som att publicera en svartlista över 200 webbsidor – tillhandahållna från den obskyra researchgruppen PropOrNot – som utan förklaring påstods ha spridit rysk propaganda. Tittar man på listan finner man många progressiva sajter, exempelvis Truthdig, Counterpunch, Black Agenda Report.

PropOrNot informerade läsarna att om man ser nyhetssajter som kritiserar mainstream-medier, EU, Nato, Obama, Clinton, Merkel eller andra inom ”Mitten”, ja då är det ett tecken på rysk propaganda.

Det underliggande målet är, enligt framlidne journalisten Robert Parry, att förstärka Washingtons grupptänkande genom att skapa ett system som stänger ner eller marginaliserar avvikande åsikter och rubricerar obekväma uppfattningar – oavsett hur välresearchade de är – som klassade som falska av mainstreams ”faktagranskande” organ.

Efter artikeln i Washington Post följde en våg av censur. För att blidka en hotfull amerikansk kongress inledde Facebooks vd Mark Zuckerberg ett samarbete med Natonära tankesmedjan Atlantic Council, som numera hjälper Facebook att hålla rent från ”fake news”. Här behöver man inte vara Einstein för att inse att sajter kritiska till amerikansk imperialism och det militärindustriella komplexet (som vid sidan av amerikanska staten är en av huvudsponsorerna till Atlantic Council) riskerar att uppfylla kriterierna för falska nyheter. 

Facebook plockade snart bort sajterna Venezuelanalysis, Haiti analysis och Telesur english, men fick backa efter protester. Man försökte även ta bort sajter som berättade om USA:s roll i hungersnöden i Jemen. I oktober 2018 plockade Facebook bort 800 alternativa mediesajter och konton – exempelvis The free thought project och The anti-media – med tiotals miljoner följare sammanlagt.

Muellers rapport blev nu inte den triumf Demokraterna hoppats på. Hela spektaklet visade sig vara FAKE NEWS, som Trump tweetat så många gånger med stora bokstäver. I stället för att krossa den sittande presidenten har Muellers utredning åstadkommit motsatsen. Nyligen svarade drygt 50 procent på en enkät för USA Today att de såg utredningen som en häxjakt. I dag skulle andelen vara betydligt högre.

Rysslandsdrevet mot Trump kan komma att bli ett av de mest kontraproduktiva projekten någonsin. Vi har att göra med en president som kraftigt har försämrat chanserna för livets framtid på jorden. Trumps administration består av en samling klimatförnekare, krigshetsare och krigsförbrytare som har fått USA att lämna Parisavtalet, dra sig ur kärnenergiavtalet med Iran och det historiska nedrustningsavtalet INF med Ryssland. 

Men de som allra mest säger sig hata Trump har med sina bisarra konspirationsteorier kommit att ge ”the Lyin’ King” och hans världsbild upprättelse. Nu ser det plötsligt ut som att han har chans att bli omvald nästa år. I så fall borde han rikta ett särskilt tack till alla politiker, journalister och underrättelsefolk som gjort det möjligt. 

Chris Hedges, tidigare mångårig utrikeskorrespondent för New York Times, skrev nyligen: ”Det är inte bara Trump som har utplånat gränsen mellan fakta och fiktion. Det har även journalistiken gjort. Genom att rapportera och trissa upp anklagelser man aldrig undersökt eller bekräftat har man begått självmord. Ett land som saknar en fungerande journalistik övergår i tyranni. Det är inte Trumps fel utan vårt eget.”

Per Shapiro

Radiojournalist, främst för Kaliber, Ekot och P1 dokumentär