Memphis: Här står Ku Klux Klans grundare staty
Ingen kladdar på Forrests staty i Memphis
Det var på Sun Studio i Memphis, Tennessee, som Sam Phillips förändrade musikhistorien. Han hittade den ena världsstjärnan efter den andra och vad han letade efter var i princip unga vita killar som sjöng som svarta. Den svarta musiken, bluesen, gospel och vad du vill fanns överallt. Som grabb bodde Elvis bara några kvarter från BB King i Memphis. Stan är saturerad med musik. Men för att dra in storkovan gällde det förstås för Phillips att få den vita ungdomen att köpa musiken.
Hans lilla studio på Union Street lyckades storslaget. Nu för tiden är den ett av Memphis och USA:s viktigaste turistmål. Tvärs över gatan ligger den lummiga Forrest Park. Dit kommer nästan ingen. Parken är en av de större i Memphis, fina soffor, en plats för rogivande kontemplation. Det är här man ska sitta i skuggan av ett stort träd och läsa lokaltidningen Commercial Appeal, som har redaktionen en liten bit längre ner på Union Street.
Mitt i parken står statyn av Nathan Bedford Forrest, mannen som gett parken dess namn.
Han sitter på en av sina många hästar, tittar med en blick som inte fruktar någon eller något bort mot horisonten.
1866, året efter att Sydstaterna förlorade inbördeskriget, grundade mannen på statyn Ku Klux Klan.
Före kriget var han slavhandlare och när kriget bröt ut anmälde han sig som frivillig och avancerade snabbt från menig till generallöjtnant. Den självlärde generalen var en makalös taktiker på slagfältet, slogs helt utanför regelboken och var något så pass ovanligt som en general som var sparsam med sina män. En anledning var kanske att han själv ofta slogs i främsta linjen.
29 av hans hästar sköts ihjäl när han red på dem och han tog personligen livet av minst 31 nordstatare.
Mot fienden var han skoningslös. Vid Fort Pillow i Tennessee slaktades de tillfångatagna nordstatarna. Många var afroamerikaner och för dem fanns ingen nåd.
Efter kriget terroriserade Ku Klux Klan de frigivna svarta i Södern.
Men 1869, fyra år efter krigslutet, la han ner verksamheten, tydligen för att han insåg att de nya tiderna var här för att stanna. Fast andra fortsatte ju …
Och nu sitter han här i en egen park på en av sina många hästar. I en stad som till 85 procent består av afroamerikaner.
Ingen har klottrat på statyn. Ingen har kladdat på hans gravsten – han är begravd här också. Undrar hur det skulle se ut om man satte upp en staty av kapten Mesterton i Ådalen?
Jag snackar med en svart kille bredvid mig på soffan:
– Varför skulle nån bry sig?, säger han. Forrest sitter bra där han sitter. Han kommer inte vidare. Men det har ju vi gjort.
– Du kommer väl ihåg filmen om Forrest Gump. Hans morsa gav honom namnet som en påminnelse om hur alla kan göra fel här i livet. Som han där borta på hästen.
– Forrest sitter bra där han sitter. Som en påminnelse. Kolla så ensam han ser ut.
