Volodymyr Zelenskyj gör sitt livs stora roll
Nya biografin är ett snabbt skrivet idolporträtt – nyanserna får vänta till efter kriget
Publicerad 2022-11-16
På några veckor lyckades Putin och Lavrov slå trehundra års rysk Europapolitik i spillror: återupprusta Tyskland, provocera Finland och Sverige att söka medlemskap i Nato, förvandla Östersjön till ett fientligt innanhav och ena majoriteten av ukrainarna bakom de mest stridbara nationalisterna, för att bara nämna några exempel.
Dessutom såg de till att en ukrainsk skådespelare och politiker med en dalande karriär fick sitt livs roll.
Volodymyr Zelenskyj – i huvudet på en hjälte heter en färsk biografi över Ukrainas president, skriven av två franska journalister, Régis Denté och Stéphane Siohan. Undertiteln antyder ingen grundlig analys av ukrainsk politik, snarare ett snabbt skrivet idolporträtt. Men fast det är gott om superlativer och svassande formuleringar i boken så finns det en hel del intressant att hämta.
Volodymyr Zelenskyj slog igenom som improviserande komiker på Moskvatelevisionen, vann den ukrainska versionen av Let’s dance 2006 och fick 2015 sitt stora genombrott med huvudrollen i komediserien Folkets tjänare, där han föreställer en älskvärd och fumlig gymnasielärare som av en tillfällighet blir utsedd till Ukrainas president.
Folkets tjänare – som kan ses på Netflix – blev en välförtjänt succé i hela den postsovjetiska världen, en välgjord och charmig hybrid mellan amerikansk sitcom och rysk satir. Politiskt kom den helt rätt i tiden: de forna sovjetmedborgarna började ana att vilken glad amatör som helst skulle vara att föredra framför de miljardärer och korrumperade karriärister som styrde deras nya stater.
En liten, men typisk, hake i sammanhanget: Ägaren till den tv-kanal som producerade Folkets tjänare råkar vara en av de mest kriminella oligarkerna i Ukraina, Ihor Kolomojskyj. Och enligt en uppgift i den föreliggande biografin var det i Kolomojskyjs stab som någon kläckte idén till nästa steg i processen: att göra komedin till verklighet.
På nyårsafton 2018 väntar sig tv-publiken i Ukraina att alla kanaler strax före tolvslaget ska sända en nyårshälsning från president Porosjenko. På Kolomojskyjs kanal framträder i stället Volodymyr Zelenskyj och förkunnar att han ställer upp som kandidat i presidentvalet. Det parti han startar får samma namn som hans tv-serie, Folkets tjänare.
Zelenskyj ägnar sig hellre åt kommunikation än åt politik
Sedan går det undan. Zelenskyj för ingen vanlig valkampanj, han vägrar att ställa upp på intervjuer och turnerar i stället Ukraina runt med en humorshow. Hans politiska program är rättframt och enkelt: rensa landet från korruption, begränsa oligarkernas makt och framför allt: förhandla om fred med Ryssland. Efter knappt fyra månaders icke-kampanj väljs Zelenskyj till president med 73 procent av rösterna (valdeltagandet låg på knappt femtio procent).
Zelenskyj ägnar sig hellre åt kommunikation än åt politik: ”Snarare än att tvinga igenom idéer uppifrån handlar det om att ha ett finger i luften och plocka upp goda idéer, medan man anförtror förvaltningen åt personer som är experter på sina områden” skriver Denté och Siohan; ”För Zelenskyj är det viktigaste inte så mycket vad man säljer som hur man säljer det”.
Vid parlamentsvalet senare samma år fick hans parti över hälften av rösterna. Men oligarkerna satt kvar, korruptionen minskade inte och en grävande journalist avslöjade att folkets tjänare Zelenskyj – via sitt företag – underlåtit att deklarera inkomster på fyrtio miljoner dollar. Dessutom disponerar han tre lägenheter i London och en femtonrumsvilla i italienska Forte dei Marmi. I de lokala valen ett år senare har Folkets tjänare rasat ihop: Med ett valdeltagande på 37 procent får partiets kandidater 17 procent av rösterna. Men när ryssarna går till anfall blir allt förlåtet och glömt.
Till namnet är Zelenskyj Ukrainas president och också landets överbefälhavare. I verkligheten liknar han närmast en sorts konstitutionell monark, en symbol för sin nation i medborgarnas och utlandets ögon. Som sådan är han formidabel, en ödmjuk och humoristisk nallebjörn i skärande kontrast till det stela och dystra ceremonielet vid hovet i Kreml. Medvetet använder Zelenskyj tjugo års erfarenheter som improviserade komiker till att charma parlament i hela västvärlden medan manusförfattarna från Folkets tjänare står redo att förse honom med snärtiga repliker.
Som uppvisning i modern politisk marknadsföring är det enastående och det är väl beskrivet i boken. Men skulle man vilja veta mer om hur makten utövas i Ukraina – och av vilka personer – får man troligen vänta tills kriget är över, beredskapsjournalistiken gjort sitt och läsarna är redo att ta till sig en mera komplicerad analys.