De ylande grillmännen tar plats i kassapoesin
Lina Arvidssons skärpa imponerar men betraktelserna är inte unika
Publicerad 2021-11-09
Vänligen bygg inga berg är, som det framgår på omslaget, betraktelser från kassan. En diktsvit som upptar sidorna med kundmöten, PLU-koderna och förpackningarnas associativa kraft, som twistar till det som annars tycks vara oerhört repetitivt: att dag in och dag ut sitta i samma stol bakom kassan på samma ICA.
Lina Arvidsson, författare, skrivpedagog, estradapoet och sedan 13 år tillbaka kassörska på ICA, har med sitt effektiva, enkla och ofta humoristiska språk skrivit en bladvändare; språket och betraktelserna rinner iväg med lätthet och dialogerna är precisa, trots att de är nästan absurt språkfattiga.
”Magic fingers!” säger en kund när kortet och kortautomaten till slut vill samarbeta. Det generar mig, hur vi håller på, vi kunder gentemot kassören.
Besattheten av att minnas PLU-koderna ”...som vilken Dramatenskådis som helst och att grubbla över kodmysterium Som att KRAV-blomkål är 93263/ när vanlig blomkål är 4569/ jag svävar över det” är, rent litterärt, ett effektivt sätt att demonstrera skiljelinjen mellan den som sitter i kassan och den som är kund. Samtidigt kan jag önska att den linjen skrevs fram genom en intimare betraktelse inifrån. För visst är det unikt med en diktsamling som skrivs utifrån kassörskapositionen, men betraktelserna är inte unika – om man inte gör dem unika. Jag ser också broccoli och damrakblad, jag ser vaniljhjärtan och toalettpapper. Kassörskan har skapat en relation till dessa varor, men när de ställs upp som listor kan de lika gärna vara listor i en kunds mobiltelefon.
Bäst är det när Arvidsson lyckas skriva poesi av varorna och kunderna, när det förvrängs och skevar, då liknar det magisk realism. Hur en burk saltgurka rör sig på tvären innan den når fram till kassörskans händer. När grillmännen ylar i eftermiddagen i butikerna. Hur Arvidsson skildrar känslan av vad som i kassan kan kännas som trygghet:
Trygghet
kan vara en grillad kyckling i papperspåse
att ta tag i vända upp blippa av
värmen
Det finns ofta en poetisk skärpa i Arvidssons dikter och det är skrivet med omsorg inför kunderna, kollegorna och arbetsplatsen. Men ibland övergår omsorgen till en slags högfärdig moral, som emellanåt tröttar ut mig. Man behöver inte vara en revolterande arbetare, men man behöver inte heller intressera sig för alla varor och alla kunder – till slut blir det inte mycket kvar av självaste diktjaget tillika kassörskan.
Vänligen bygg inga berg kommer mig som närmast när de personliga händelserna inte går att separera från arbetet. En kollega kan dö, men varorna blippas vidare. Ett rån kan äga rum, men hälsningsfraserna och kvittofrågan måste ändå fortsätta pågå.
När frågan ”Vet du om att du är död?” dyker upp på en ensam sida, i relation till kollegans död, kulminerar diktsamlingen av vibration. Och frågan slutar inte uppstå, vet du om att du är död? Bland bonuscheckar och vit sparris.
”Vet du om att du är död?”
Medan kunderna fortsätter att konsumera och diktjaget sitter kvar på samma plats, bakom samma kassa.