Vrede mot snutstaten
Petter Lindgren om en övertygande och omskakande debutroman
Publicerad 2017-11-20
Om man tänker sig att Per Nilsson gett sig på att skriva en roman om rasismen gentemot afroamerikaner i dagens USA, då skulle den kunna te sig ungefär som Angie Thomas The hate u give. En bred och inkännande skildring, med en diskret slagsida mot det pedagogiska eller förklarande.
Debutanten Thomas, född och uppvuxen i Jackson, Mississippi, är med andra ord redan en förbluffande driven ungdomsboksförfattare, och svenska läsare kan dessutom glädja sig åt Amanda Svenssons tonträffande översättning, medvetet svengelsk och svängande sig med sådant som damn och nope. Berättelsen om hur sextonåriga Starr Carter blir vittne till hur barndomsvännen Khalil oprovocerat skjuts ihjäl av en polis avtecknar sig mot flera liknande fall ur verkliga livet, som mordet på sjuttonåriga Trayvon Martin i Florida 2012, vilket i likhet med händelsen i The hate u give leder till kravaller. Huvudpersonen har också en tydlig parallell i Rachel Jeantel som blev rikskänd som vittne i samband med rättegången.
Starr, från den fiktiva förorten Garden Heights, är dock speciell så tillvida att hennes föräldrar satt henne i en skola i ett medelklassområde där hon finner sig vara en av mycket få svarta elever. Arrangemanget tvingar henne till en sorts dubbelliv, men tillåter också berättelsen att motståndslöst förflytta sig mellan dessa skilda världar.
”Han langade knark och var med i ett gäng”, menar Starrs klasskamrat Hailey om Khalil. ”Förr eller senare skulle någon döda honom.”
Haileys nedlåtande inställning går igen i mediernas rapportering som fokuserar på Khalils bakgund, eventuella beväpning och drogvanor men lämnar polismannens skuld därhän. I mångas ögon är Khalil bara en livsstilskriminell typ eller en thug, ett begrepp som också spökar i romanens titel som i sin tur anspelar på rapparen Tupac Shakurs (1971–1996) akronym thuglife, The Hate U Give Little Infants Fucks Everybody”.
Ett oinformerat popsnöre som jag själv lär sig i alla händelser åtskilligt i Angie Thomas roman och vandrar uppviglad ut på andra sidan. I brist på referenser blir jag tvungen att komma dragande med Spike Lees Do the right thing från 1989, för trots att skildringen bitvis lider av genremässiga eller berättartekniska tillrättalägganden går det inte att missta sig på vreden bakom den här uppgörelsen med den amerikanska snutstaten och de rasistiska tankemönster som reproduceras av landets medier.
Något säger mig att The hate u give kommer att visa sig lika livskraftig som Lees film, och film kommer romanen för övrigt också att bli nästa år, med Amandla Stenberg i rollen som Starr.