Läsfest med bismak

Göran Greider om en vemodig men glädjande naturessä

Göran Greider

helskärm

Numera öppnar man ofta naturböcker med en bävande känsla av att det är en sjukjournal som ska läsas. Det går ju åt helvete med ekosystem och biologisk mångfald och enkelspårig naturglädje känns i våra dagar direkt förljugen.

Åtskilliga trädgårdsböcker liknar mest greenwashing medan rapporterna från Världsnaturfonden ofta inger en ren och skär ångest.

Men så har vi den fantastiska traditionen av svensk naturessä – från Harry Martinson, över Kerstin Ekman till exempelvis Göran Bergengren. De är ofta förtvivlade, men behåller en ogrumlad glädje inför flora och fauna. ”Han hade bin, ska man säga, och kanske peka på några rester.” En dammig honungsburk, några ramlister till en bikupa bland bråten i en loge.

Ibland rycker jag till inför det djupa vemodet i Bergengrens nya bok Meningen med bin. Han är en i raden på en gammal gård i södra Östergötland och den vemodiga raden om sig själv skriver han ner i den gamla drängstugan som blivit skrivarstuga. Själva landskapets vemod blixtrar förbi: ­Bina var med och skapade ängar, blommande päronträd och bärmarker. ”Utan bina rasar det största bygget som är landskapet”, står det i en av många träffande aforismliknande rader i denna lilla skrift med honungsfärgat omslag.

Och jag märker att jag ofta ler när jag läser denna underbara lilla bok, trots att den rymmer minnen av giftbesprutning av åkrar och ängar och oroar sig djupt över hoten mot pollinerarna. Men bina gör honom glad! Han vet att det i en burk honung ryms en miljon flygturer och han noterar att vissa bisamhällen är bättre än andra på att städa sina bostäder. Han har betraktat insektsögats konstverk i mikroskop, förundrats över gåtan och känt det: Evolutionen har tid som bränsle. Ett år tar han hand om en svärm hushumlor och möts av viss vänlighet: ”Tillit från djur är alltid hedrande.”

Bergengren är en av landets finaste naturskribenter, med sitt lite kvistigt aviga språk.

Och meningen med bin? Svaret knyts till landskapet där han levt sitt liv och odlat bin sedan sjuttiotalet. Bina har förlänat honom en stor gåva: Viljan att inte vara någon annanstans.