Stenmark klistrar med drömmarnas konstnärer

Surrealistiska collage utan text i den senaste boken

helskärm

Drömmar är komplexa fenomen. För var och en är drömmar något av det mest fascinerande som finns, men de är omöjliga att skildra och förödande tråkiga att få beskrivna av någon som inte är just en själv.

Rasande snabbspolar jag drömsekvenser på film och kryssar över dem med skoningslös blyerts i romaner: Fusk, trams och misslyckade försök att framstå som en själfull författare.

Inte ens de mest surrealistiska av drömkonstnärer, främst av dem Max Ernst, lyckas förmedla drömmens mysterier, även om bilderna mycket väl kan vara av hög halt, som konstverk betraktade.

Så antagonismen står på elva när jag börjar läsa Jan Stenmarks bok Nattlampa. Visst, det är den blygsamt mästerlige Stenmark, men här försöker han avbilda drömtillstånd med en något mer avancerad kollageteknik än den han hittills renodlat. Det finns inga texter här, inget skriftspråk alls.

Det är surrealistiska kollage rätt och slätt. Sällan riktigt svart, sällan riktigt vitt utan snarast en mängd gråskalor ur främst äldre tidskrifter. Den som söker efter det särskilda skratt som brukar brista ut på tröskeln mellan Stenmarks texter och bilder, kommer att bli besviken.

Här finns några tragikomiska bilder – som den sorgliga snögubben som står och stirrar på en gravsten – men annars är det mest tysta sidor som skulle kunnat vara stillbilder från en uppföljare till Buñuel och Dalís Den andalusiska hunden, om Bûnuel och Dalí varit svenska lutheraner snarare än skuldtyngda katoliker och haft tillgång till ett par hundra årgångar av Vecko-Journalen och Allers.

Det är fina kollage i sig, om än en smula slappa ibland.

Men det finns inga stillbilder i drömmarna. Drömmar präglas tvärtom av ständig rörelse i tid och rum, samt ett mycket bestämt och närmast diktatoriskt subjektivt perspektiv.

Det är därför drömmar drar sig undan vakenheten och väntar i det låsta rum vi kallar cortex.

Och det är därför inte ens Jan Stenmark lyckas klistra samman deras väsen till övertygande vittnesmål.

Jan Stenmark är medarbetare i Aftonbladet Kultur, därför recenseras boken av Jonas Thente, kritiker i Dagens Nyheter.