Ljudbokslyssning – något för sömnlösa och sovande

Karl Berglunds bok är den första och kanske sista stora studien

Petter Lindgren

helskärm

Konsumenter av strömmade ljudböcker låter sig inte riktigt jämföras med läsare av pappersböcker, visar litteraturdocenten Karl Berglund i ”Reading audio readers”.

En studie som på ett närmast Säpo-aktigt vis kartlägger läsmönster hos 430 000 svenska ljudboksströmmare knutna till plattformen Storytel.

Framför allt, menar Berglund, erbjuder ljudboken möjligheten att göra två saker på samma gång, som att skotta garageuppfarten och samtidigt ta sig an exempelvis ”Sniglar och snö” av Agneta Pleijel.

Ibland kan lyssnaren förstås nicka till, och författaren erkänner villigt att detta är en av materialets största felkällor. Lyssnaren sover medan Pleijel eller vem det nu är läser vidare för sig själv i lurarna, natten igenom, vilket då framstår som en enda lång session.

Studien är den första i sitt slag och eventuellt också den sista. Strömningsjättarna har blivit allt snålare med sin data, inte minst eftersom den har visat sig gå att sälja tillbaka till bokförlagen.

Historiskt har väl förlagen inte brytt sig så där särdeles mycket om vad köparen gjort med sin bok efter köpet, om hen läst den eller använt den som pingisracket, men med strömmade ljudböcker är det något annat. Affären betalar sig per strömmad minut av det aktuella verket, vilket kopplar försäljningssiffrorna direkt till själva läsningen, eller lyssningen då.

Förlagen får numera data på vilken sorts böcker som tenderar att lyssnas på från ”pärm till pärm”, och dessa betalar sig förstås bättre än sådana som läggs åt sidan mitt i.

Allt tyder på att den här kunskapen påverkar publiceringsbesluten och gynnar genrelitteratur som exempelvis deckare, menar Berglund. Har en lyssnare väl påbörjat en sådan så vill hen förstås veta vem som är mördaren (det är hon i röda mössan!).

Av samma skäl kan Berglunds egen bok se sig i månen efter att få bli ljudbok, i likhet med stora delar av det segment han benämner som ”prestigelitteratur”.

Det vill säga böcker nominerade till eller belönade med storståtliga priser, som Nordiska rådets pris eller varför inte Aftonbladets litteraturpris. Sådana böcker vill folk gärna ha i hyllan, men det är kanske inte alltid som de blir lästa.

Än mindre blir de lyssnade på, visar författarens tabeller med brutal tydlighet. Där topplistorna för pappersböcker trots allt uppvisar en hyfsad blandning av högt och lågt är förhållandet på listorna över så kallade ”beststreamers” det motsatta. Här dominerar inhemsk populärfiktion totalt, av författare som Lars Kepler, David Lagercrantz och Camilla Läckberg.

I förlängningen kommer plattformarnas lyssnardata också att påverka hur litteraturen skrivs, anser Berglund, även om han inte vill spekulera i hur. Men redan i dag, får vi veta, går det till exempel att se exakt var i en berättelse lyssnaren tenderar att logga ut, och denna sorts detaljinformation lär intressera såväl förläggare som författare.

Nåväl, ett axplock data ur Berglunds tabellspäckade bok: 

Precis som när det gäller pappersläsarna är de flesta strömmarna av ljudböcker kvinnor.

Populärast är den strömmade ljudboken i åldersspannet 35 till 54.

Potentiella strömmare mellan 65 och 85 kan Storytel lämna åt sitt öde, eftersom dessa tycks ohjälpligt fast i pappersboksträsket.

Som mest lyssnas det på ljudböcker klockan 15 och som minst klockan 02.

Gissningsvis är det nattarbetare, sömnlösa och sovande lyssnare som lojalt håller Storytel under armarna framåt vargtimmen, då en tydlig ökning sker.

Priset för konstigaste graf går till Susanna Alakoskis ”Svinalängorna”, en roman som nog låter sig placeras i prestigefacket. I alla händelser syns den nästan uteslutande konsumeras kring tedags, men här menar Berglund att det troligtvis blivit något vajsing med datan.

Fredagar är ren skit för den strömmade ljudboken, medan däremot e-boken och troligtvis också pappersboken triumferar. Äntligen helg!

Som minst lyssnar man i januari och som mest i juni, sena augusti och dito oktober (!).

Rörande pappersbokens väl och ve ger ”Reading audio readers” lugnande besked. Ljudboken konkurrerar främst med andra sorters ljud, som musik eller poddar, och åtminstone försäljningsmässigt lunkar pappersboken på som förut, under jämna plågor.

Att ta betalt av en lyssnare som sover är förstås en lysande affärsidé, men mest för Storytel och de andra strömningsjättarna. Det är värt att påminna om att Agneta Pleijel och hennes kollegor knappt får ett ruttet lingon per strömmad minut, och att en genomströmmad bok ger tjugofaldigt mindre betalt än en försåld pappersbok.

En ”historisk lönedumpning”, enligt Sveriges författarförbund som efterlyser ordnade spelregler på bokmarknaden och yrkesmässiga ersättningsmodeller.