Nära godheten
Uppdaterad 2015-11-20 | Publicerad 2015-09-15
Inga-Lina Lindqvist läser den avslutande delen av Carola Hanssons imponerande romansvit
Godhetsdebatten är i gång igen. Är godhet ett tecken på naivitet eller vishet? Kommer godheten att frälsa eller förinta oss?
En klassiker som ägnade hela sin livsgärning åt godhetens ambivalens var Leo Tolstoj. Han ansåg att sanningen kommer ur lidandet och att kärleken till nästan är Guds främsta uppgift för människan.
Men i alla hans romaner finns minst en huvudperson som är en trångsynt, misogyn och stel besserwisser. Levin i Anna Karenina, furst Andrej i Krig och fred och Nekljudov i Uppståndelse – ironiskt nog är de författarens alter egon. Det är värt att tänka på att denne andens man, Rysslands motsvarighet till Mahatma Gandhi, var så medveten om sin egen oförmåga att nå absolut godhet.
Carola Hansson avslutar sin mäktiga triptyk om familjen Tolstoj med romanen Masja. Masja föddes som femte barnet av tretton i det stormiga och periodvis rent vansinniga äktenskapet mellan Leo och Sofia Tolstoj. Sex av parets barn dog i späd ålder.
Masja var enligt samtidens samstämmiga vittnesmål en godhetens ängel. Hon var den som stod fadern närmast och den som varit mest lojal mot hans skiftande infall och sinnesstämningar. Hon dog mycket ung av utmattning.
Romanen Masja är mättat rysk i sitt tilltal. Samovarerna puttrar, hundarna ligger under bordet, de intellektuella samtalen flödar och folk reser mellan sina olika gods och sanatorier.
I familjen Tolstojs fall skriver de dessutom ner alltsammans. Alla. Hela tiden. Tolstojs läkare Dusjan Makovitskij har handen i fickan och antecknar direkt på lösa papper han ständigt bär på.
Carola Hansson ligger utmattande nära det klaustrofobiska klustret av familjens nedskrivna vittnesmål. Hon redovisar och reproducerar familjens självbild och tar aldrig ett steg utanför den kvava atmosfären av falskhet som är uppenbar för den utomstående läsaren.
Masja är ett offer för sin fars höga krav. Hon anklagas för att vilja leva ett liv i lyx. Hon uppmanas att utöva godheten på det ena eller det andra sättet. Instruktionerna växlar.
Masja blir gravid åtta gånger under romanens gång och alla graviditeterna slutar med sena missfall.
Fadern sänder brev där han inte tröstar utan påpekar att Masja renas genom sitt lidande. Masja är ett objekt för livslångt betraktande och manipulation i familjens sektliknande tillvaro där fadern är gurun och hon en trogen lärjunge.
Romanen är både en deprimerande läsning om godhetens tillkortakommanden – och en befriande påminnelse om att godhetens begränsningar inte förtar dess kraft.