Han är självgod och odräglig
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-12
Martin Kellerman om sin seriehund Rocky
Rocky rules!
Den alltmer populäre seriehunden gör just nu sitt segertåg över världen. Men själv tycker författaren att serier är oviktiga.
– Det är bara ETT sätt att uttrycka sig, säger Martin Kellerman.
Snart ligger det fjärde albumet på bokhandelsdiskarna. Den hiphop-frälste seriehunden Rocky fortsätter att göra krogar och kaféer osäkra med sina dräpande kommentarer.
– Rocky har många dåliga sidor. Han är självgod, odräglig och säger alltid vad han tycker, säger Martin Kellerman.
Det omdömet gäller även för upphovsmannen: Rocky är Martin Kellerman – fast i serieformat.
– Rocky föddes 1998 som en reaktion på livets djävligheter. Jag hade precis fått sparken från mitt jobb som skämttecknare på porrtidningen Aktuell Rapport när min flickvän gjorde slut och jag åkte ut från lägenheten.
Sedan dess har serien fungerat som Martin Kellermans offentliga dagbok. I början skruvade han till slutpoängerna, numera är allt i serien sant (hävdar han).
– I dag är Rocky 100 procent Martin Kellerman – och tvärt om. Nu törs jag utelämna den där punchlinen som kanske inte stämde med verkligheten.
Växte upp i ett kollektivhus
Martin Kellerman växte upp i ett kollektivhus i Växjö. När han fyllt sju år längtade hans mamma, som kommer från Norge, hem. Familjen flyttade till en bondgård norr om Tromsö längst uppe i norr.
Efter några år bar det av tillbaka till Småland. Sedan flytt till Upplands Väsby utanför Stockholm.
När han blickar tillbaka på sin skoltid är det en mörk bild. Mobbning, förnedring, misshandel, mammas cancer och död presenteras på ett sorglöst sätt i serieformat.
– Jag hade det varken bättre eller sämre än någon annan. Det är helt enkelt vidrigt att vara barn, säger Martin Kellerman.
Serietecknare blev han tidigt, publicerad redan som 13-åring. Efter nian fanns gymnasiet inte ens på kartan – det var rita han ville göra.
Ändå dröjde det tills Aktuell Rapport kastade ut honom från redaktionen innan Rocky dök upp. Till en början som terapi, sedan som ett levebröd. Nu för att det är kul.
Men även den drivkraften har förändrats.
– Förr ritade jag för att ha råd att sitta och fika hela dagarna. Nu tycker jag att det finns en poäng med själva arbetet. Tecknandet håller ordning på mina tankar. Jag fortsätter att se min omvärld tack vare serien, säger han.
Martin har blivit mer vuxen
På det sättet har Martin Kellerman sannolikt blivit lite mera vuxen sedan Rocky såg världens ljus.
Att läsa serier är inte heller så viktigt längre. Däremot lyssnar han på mycket musik, ser massor med videofilmer och läser böcker.
Favoritförfattare är sluggers som Arto Paasilinna, J D Salinger, Sture Dahlström och Charles Bukowski.
– Jag avskyr författare som vill visa hur duktiga de är och som saknar självdistans. Jag skulle hellre vara Hitler – fast med självdistans.
Självdistans eller inte, Rocky blir alltmer självutlämnande. Martin Kellermans vänner hängs ut med alla sina goda och dåliga sidor. Samtliga utan att klaga, tydligen.
– Jag tror att de har blivit lite avtrubbade. Min tjej ville inte vara med i serien när vi gjort slut. Men nu när vi är ihop igen måste jag rita in henne.
Mest uthängd av alla är Martin Kellermans lillebror. Först hamnar han på en låst psykavdelning efter en haschpsykos, sedan i fängelse för narkotikabrott. Muck var i fredags.
– Många utomstående reagerar på att jag tar med allt det i serien. Men själv har han aldrig klagat. Han är ju en av de personer som står mig närmast och då måste sånt som händer honom vara med.
Fakta: Martin Kellerman
Olle Castelius