Rojava visar vägen – till en annan framtid
Uppdaterad 2016-07-08 | Publicerad 2016-05-24
Kalle Holmqvist har läst en bok som ger hopp
I många av världens konflikter är det enkelt att konstatera att båda sidorna är idioter. Det gäller inte minst kriget i Syrien, där en diktaturregim som backas upp av Ryssland och Iran slåss mot diverse skumma islamister som får stöd av Saudiarabien och västvärlden.
Samtidigt finns det faktiskt krafter som förtjänar vår solidaritet. I maktvakuumet som uppstått har kurderna i norra Syrien utropat ett fritt styre. Rojava (Västkurdistan) – som består av tre delar (Afrin, Jazira samt Kobane) – och har ett par miljoner invånare är nu i praktiken en självstyrande region.
Journalisten Joakim Medins spännande och tankeväckande reportagebok Kobane handlar dels om kurdernas motstånd mot IS och dels om försöket att göra en form av socialistisk revolution.
Rojavas ledande politiska kraft Demokratiska unionspartiet (PYD) har tydliga kopplingar till kontroversiella PKK (som bland annat terrorstämplats av USA). Medin beskriver PKK:s omsvängning från gammelkommunism till en form av antiauktoritär gräsrotssocialism, med starkt fokus på miljö, feminism och minoriteters rättigheter (vilket bland annat Kajsa Ekis Ekman skrivit om i Aftonbladet 20/4). Det finns klara likheter med zapatisterna i Mexiko.
Men kurderna tvingas ta till vapen för att försvara sig mot stenrika terrorimperiet IS. De kurdiska försvarsstyrkorna, YPG samt kvinnobrigaden YPJ, verkar vara de enda som kan besegra IS militärt. Till och med USA börjar förstå det och har nu en viss samverkan med YPG/YPJ. Samtidigt är USA (liksom EU, och därmed även Sverige) nära bundsförvant med Natolandet Turkiet vars regering bekämpar kurderna, har infört handelsembargo mot Rojava och enligt många mer eller mindre aktivt underlättar för IS.
Mitt i denna komplicerade situation försöker alltså den sekulära kurdiska vänstern bygga upp ett helt nytt samhälle. Joakim Medin är en av få som rapporterat om detta projekt från insidan. Han tar även upp svårigheterna. Kriget och den nödvändiga satsningen på militärt försvar överskuggar det mesta. Jämställdheten är ingen lätt sak att genomföra i praktiken. Och även om PYD är noga med att poängtera allas lika rättigheter oavsett religion och etnicitet (i Rojava bor inte bara kurder, utan även till exempel araber och assyrier) hotar alltid etniska konflikter bakom knuten. Dessutom finns det trots talet om att nedmontera alla hierarkier en besvärande personkult av PKK-ledaren Abdullah Öcalan.
Ändå är det en bok som ger hopp. Folk gör motstånd, kvinnor står upp för sina rättigheter, olika etniska grupper försöker leva i fred med varandra. Kobane och hela Rojava visar vägen till en annan framtid, ett bättre Mellanöstern.
Att läsa boken väcker också frågor om Sveriges agerande i världspolitiken. Skulle vi inte kunna alliera oss med folket i Rojava i stället för med regimen i Turkiet?