Seriematch mot kapitalet

Henrik Arnstad om Ratte – en svensk Tintin i Folkhems-Sveriges tjänst

Populärkultur är ett fantastiskt källmaterial för historiska studier som vill komma nära en svunnen tidsanda. Det beror på att populärkulturen – för att vara kommersiellt gångbar – måste vara i harmoni med sin samtids verklighetsuppfattning. Förflutenhetens framgångsrika populärkultur har alltså historisk representativitet.

Via gamla spelfilmer, bestsellerböcker, tv-serier, datorspel, radiosuccéer och folklig teater (för att ta några exempel) kan man studera gångna tiders normativitet. En pilsnerfilm från 1930-talet kan berätta mycket mer om tidsperiodens ideal angående exempelvis könsrelationer och familjeideal, än närläsning av dåtidens akademiska skrifter i ämnet.

Åren 1978–1985 publicerade Aftonbladet – oftast varje vecka – ett avsnitt av den tecknade serien Ratte, gjord av Ulf Jansson (bild) och Magnus Knutsson (manus). Ratte var en äventyrsserie, en sorts svensk Tintin, med en stockholmsk taxi-chaufför i huvudrollen; Gerhard ”Ratte” Rask. Yrkesvalet var ett genidrag av upphovsmännen, eftersom en taxichaufför har makthavare, politiker och kändisar i baksätet. Dessa berättar hemliga sanningar om sakernas tillstånd, för föraren. Serien blev en satirisk samtidsspegel.

Nu har förlaget Galago och redaktören Mats Jonsson (själv ytterst begåvad samtidsskildrare i sina serier) samlat ihop alla utgivna Ratte-äventyr i volymen Stora boken om Ratte: samlade serier 1978–1985.

Ratte går utmärkt att läsa bara för att den är rolig – serien har klarat tidens tand galant. Manuset är tajt och rappt medan bilderna är närmast explosiva i action och humor. På ytan finns slapstick och på djupet satiren. Det är det senare som gör serien så spännande som historisk källa. Tidsperioden är nämligen högintressant. Det är först på senare år som historiker börjat studera åren runt 1980, vilket inte är så konstigt – det är nu som tillräckligt många år gått, för denna tid att bli historia.

Detta var epoken då efterkrigstidens socialdemokratiska folkhems-Sverige byttes ut mot nutidens nyliberala konsensus. En brytningstid som kommit att spela stor roll, inte minst för Sverige, som traditionellt stått internationell modell (”den svenska modellen”) för den teknokratiska korporativism som utgjorde basen för framgångsdecennierna under 1950- och 1960-talen.

Samtidigt som Ratte publicerades förändrades detta. Till sin egen chockartade förvåning förlorade socialdemokratin valet 1976, ett trauma som partiet fortfarande inte hämtat sig från. Nya internationella Thatcher- och Reagan-vindar (bägge dessa politiker figurerar för övrigt i Ratte) blåste in över Sverige, då näringslivet bröt sig ur korporativismen och ”saltsjöbadsandan”. Denna hade ju förlorat sin legitimitet, vilken existerat i gångna årtiondens ständiga framgång. Nu kom nyliberalismen även till svenskheten.

I Ratte skildras detta via seriens manifestation av den svenska industrin: Slipsverken i Sundbyberg, där en av huvudpersonerna arbetar. Denna traditionella folkhemska storindustri blir plötsligt uppköpt av det internationella globaliserade kapitalet (storkoncernen Unitie) och de hederliga svenska slipsarna ska inte längre tillverkas av svenska medelålders kvinnor. I stället ska hemliga japanska robotar ta över produktionen.

Äventyret ovan slutar med att Ratte och hans vänner avslöjar de mordiska robotarna och Slipsverken återgår till att bli en del av det traditionella socialdemokratiska folkhemmet. Ordningen är återställd.

Ondskefull teknik är ett återkommande inslag i Ratte, säkert utifrån samtidens kärnkraftsmotstånd (serien är uttalat emot kärnkraft i avsnittet där kärnkraftsomröstningen figurerar som bakgrundsfond – komplett med Tage Danielsson och Hans Alfredson som demonstranter).

Men framför allt är serien ett uttryck för hur socialdemokratiskt övertygade svenskar under åren runt 1980 kände en oro för förlorad makt och hegemoni. Denna hade ju varit närmast naturgiven, sedan krigsslutet.

För trots att Ratte och hans vänner alltid lyckas möta utmaningarna, så dyker ständigt nya upp.

Amerikanerna skickar exempelvis upp en hotfull satellit som – ve och fasa! – sänder tv-reklam över Sverige. När satelliten listigt oskadliggörs meddelar USA att man bara tänker skicka upp en ny.

Sverige hade förändrats. Eftersom världen hade förändrats. Och detta kunde inte ens fantasins seriehjältar göra något åt. På gott och på ont.

Henrik Arnstad