Oumbärlig källskrift om en geopolitisk katastrof
Torsten Kälvemark om Rolf Ekéus ”Mellan två krig”
Publicerad 2018-05-18
Två krig sätter tidsramen för Rolf Ekéus bok. Det första betecknar han som nödvändigt. Det var den väpnade aktionen mot Irak år 1991 när Saddam Hussein anfallit och ockuperat Kuwait. Det internationella ingripandet var den gången sanktionerat av FN:s säkerhetsråd och därmed legitimt.
Det andra kriget var 2003 års invasion av Irak. Det motiverades formellt av USA och Storbritannien med påståenden om att landet skulle ha en arsenal av massförstörelsevapen. Detta trots att Säkerhetsrådets eget organ, UNSCOM, under 1990-talet framgångsrikt avlägsnat dessa hot genom grundliga inspektioner.
Rolf Ekéus var chef för UNSCOM mellan 1991 och 1997 och han skildrar i sin bok de många turerna kring inspektionsprogrammet. De främsta spelplatserna var Bagdad och New York. Hans uppgift var att hålla ihop ett internationellt team av experter, att förhandla med motsträviga irakier och att balansera stormaktsintressena i Säkerhetsrådet. Få svenska diplomater har haft ett svårare uppdrag och man kan ana att det är en kombination av fasthet och personlig charm som fick honom att gå i land med uppdraget.
På den irakiska sidan är den vice premiärministern Tarik Aziz en viktig förhandlingspartner, en kristen politiker som åtnjöt diktatorns förtroende. Han bolmade på sina cigarrer och uppträdde ibland som en rutinerad matthandlare. Andra företrädare för regimen försökte inbilla inspektörerna att en central för framställning av biologiska vapen egentligen var en fabrik för hönsfoder. UNSCOM hade ändå tillgång till överlägsna underrättelser och kunde avslöja dubbelspelet.
I april 1997 kan Rolf Ekéus inför Säkerhetsrådet konstatera att UNSCOM lyckats avslöja ett komplett irakiskt program för utveckling och produktion av biologiska vapen, därtill ett sofistikerat arbete med den extremt giftiga nervgasen VX. Några månader senare kan han meddela att kommissionen efter samarbete med det internationella atomorganet IAEA lycktas genomföra sitt uppdrag att uppnå en komplett avväpning av Irak.
Fortsatt övervakning krävdes ändå och den togs så småningom över av en ny organisation, UNMOVIC, där Hans Blix blev chef. Ekéus har delvis kritiska synpunkter på sin landsmans hantering av uppdraget men instämmer förstås i de nya inspektörernas önskan 2003 om att få mer tid för kontroller. Men hökarna i Washington hade bråttom.
Den invasion som George W Bush och Tony Blair till varje pris ville genomföra var ett uppenbart brott mot folkrätten, det absolut värsta under detta århundrade. USA och Storbritannien lyckades dessutom splittra både EU och Nato. Det ”gamla” Europa stod på rättens sida medan det ”nya” Europa blev underdåniga medlöpare till den ledande supermakten.
Irakkriget kom att få förödande konsekvenser för hela regionen. Saddam föll men den åtföljande amerikanska ockupationen av Irak var illa genomtänkt och ännu värre genomförd. Den skapade kaos i Irak, satte regionen i brand och gav en grogrund för den så kallade Islamiska Statens framväxt. Femton år senare lider en plågad civilbefolkning av konsekvenserna. Antalet dödsoffer är oöverskådligt. Mosul har bombats till en stad i ruiner. De kristna har i stor utsträckning flytt. Ekéus noterar vid ett återbesök att de kyrkklockor man före 2003 kunde höra i Bagdad nu tystnat.
Den här boken är i stor utsträckning en viktig källskrift. Den dokumenterar med ett myller av namn och ingående mötesreferat vad som skedde kring Irak från 1991 och fram till krigsutbrottet 2003. I sin detaljrikedom är den inte helt lättläst. Men den kommer att vara oumbärlig för de historiker som en gång ska skriva om hur stormaktsarrogans och trots mot den internationella rättsordningen skapade en av vår tids största geopolitiska katastrofer.