ABC i kundhyfs

Petter Lindgren om en hybridbok från snabbköpskassan

Petter Lindgren

helskärm

Om man bara ska köpa en ­liter mjölk är det väl fånigt att lägga dit kundpinnen?

Ja, står du ensam framför kassan kan du strunta i den, menar Erika Petersson i Drottningen i kassan, en bok sprungen ur ett Twitter-konto med samma namn (@kassadrottning) och beskrivande hennes vardag som butiksarbetare i en mataffär på Öland.

Men så snart det drar ihop sig till kö ska pinnen användas, fortsätter hon, och det duger inte att i stället lägga en gurka på tvärsan eller liknande. Kassa­arbetaren är förvisso en tänkande varelse, men i regel inte tankeläsare.

Och knöla inte ihop sedlarna på det där viset, så att de trilskas i sedelinmataren, och lägg av med att förvara pengarna i snusdosan eller i behån. Och uppges lingonsylten vara slut så är den slut. Lagret är inget jävla Narnia där sylten på något underligt vis finns ändå.

Drottningen i kassan är en roande lektion i kundhyfs, men också en bred genre­hybrid kretsande kring sitt ämne på ungefär samma vis som Liv Strömquists böcker. Den som arbetar eller har arbetat i ett liknande yrke kommer att känna igen sig i mycket, som att dagligen behöva utstå en massa standardskämt som inte varit roliga sedan Francos dagar (”Vill du ha kvittot? – Nej, det kvittar!”).

Än tråkigare är förstås ”alla vuxna som aktivt väljer att inte titta eller hälsa på människor inom service och inför sina och andras barn visar att det är fullt okej att inte behandla oss som människor”.

Att sitta i kassan betraktas allmänt som ett yrke för folk utan ambitioner, konstaterar Petersson, och leds vid att ses som varande ”bara” en kassörska när hon i själva verket är svinbra på sitt jobb:

”Det verkar vara ett genomgående tema att lågstatusyrken inte för med sig en naturlig bild av arbetaren som just hårt arbetande”, skriver hon. ”Trots att det här är ett av de mest slitiga jobben runtomkring oss.”

Eftersom jag bara har hundra meter till Konsum som jag i brist på framförhållning besöker flera gånger om dagen får jag en impuls att ränna dit med boken på stört. Kolla här!

Sedan hejdar jag mig. Det är förstås inte Hugo och de andra i personalen som behöver läsa Drottningen i kassan, utan just sådana som jag. Som inte ens har haft vett nog att använda kundpinnen, eller kassa­klossen som den också kallas, eller varuavskiljaren.