Komplicerad katastrof i kvällstidningstempo

Victor Pavic Lundbergs debut är lite ojämn men spännande och lovar mer

helskärm

Kvällstidningsjournalister har bättre förutsättningar än de flesta att skriva deckare, eftersom tempot i kvällstidningar alltid måste vara rappt och actioninriktat. Där skriver man för läsare som när som helst kan tappa intresset: det gäller att hela tiden leverera cliffhangers.

Så självklart debuterar Aftonbladetjournalisten Victor Pavic Lundberg med en deckare som är en riktig kvällstidningsberättelse, låt vara kontrafaktisk. För på tidningen Aftonposten i Stockholm har man börjat planera vad som ska skrivas på tjugoårsdagen av katastrofen på Medborgarplatsen i Stockholm, när ett passagerarplan störtade och 119 människor omkom.

En påhittad katastrof således, men det finns ju en del verkliga att spegla berättelsen i. Den som ska intervjua överlevande tjugo år efter kraschen är en darrig reporter i trettioårsåldern, Loa Bergman, just återkommen efter en längre sjukskrivning. Han har själv varit med om en katastrof som gett honom men för livet.

Extra bra, tycker den gamle nyhetschefen Sigge, det blir en bra rubrik: Överlevaren som träffar andra överlevare.

Men i utkanten av redaktionen sitter Danijela Mirkovic och kokar av ilska. Hon är tjugo år äldre än Loa, hon har varit hans bästa vän och en hyllad reporter. Nu tittar inte Loa åt hennes håll, och själv har hon placerats på redaktionens enklaste arbetsuppgifter.

Vad har hänt? Det kryllar av frågetecken och tar lång tid innan situationen klarnar. Victor Pavic Lundberg portionerar ut Loas och Danijelas historia i irriterande små portioner, på det i samtidsdeckare vedertagna sättet att bygga upp spänningen.

Å andra sidan spelar det ingen större roll att personerna alltför länge är svårbegripliga, för nästan genast visar det sig finnas en del underliga detaljer kring flygplanskraschen. Vittnenas historier går inte ihop, några av de anhöriga har blivit grundligt oense under åren efter katastrofen utan att det verkar finnas någon tydlig orsak. Någon blev kändis, någon annan vägrade plötsligt att säga ett enda ord mer till pressen. Här är berättelsen som starkast, i en obehaglig bild av hur människor reagerar i kris.

Stundtals går handlingen lite väl fort och schablonmässigt, och brottslingen blir lite för lättvindigt ond, trots att förutsättningarna finns för ett djupare porträtt. Bipersonerna fungerar däremot imponerande bra trots att de bara får ett par repliker var, som den bittra före detta bildchef som degraderats till bildarkivet. Redaktionsskildringen är nog den bästa jag har läst (och det finns rätt många), med väl valda detaljer som när Danijela smattrar notiser på löpande band.

Den som överlever är lite ojämn, men en huvudsakligen spännande debut. Och tillräckligt mycket antyds för att Loa och Danijela ska ha anledning att återkomma i fler böcker.

Victor Pavic Lundberg arbetar på Aftonbladet, därför recenseras hans bok av Lotta Olsson, medarbetare på Dagens Nyheters kulturredaktion