Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Politiker utan själ

Inga-Lina Lindqvist läser Per Schlingmanns debutroman

Publicerad 2017-06-23

Per Schlingmann var Moderaternas parti­sekreterare 2006–2010 och en av strategerna bakom partiets omvandling. ”I maktens öga” är hans romandebut.

Minns någon millenniebuggen? Ett tekniskt problem antog dimensionerna av masspsykos för att sedan ersättas av antiklimax på nyårsdagen år 2000. Tomma champagneflaskor och räkskal – men ingen apokalyps.

Minns någon hur Moderaterna utropade sig själva till det nya arbetarpartiet? Ett skalv gick igenom den svenska politiken. Det nya arbetarpartiet genomförde bland annat kraftigt höjda avgifter till a-kassan som ledde till ett fackligt medlemsras utan motstycke sedan storstrejken 1909.

Per Schlingmann var parti­sekreterare för Moderaterna 2006 till 2010 och beskrivs ofta som en av strategerna bakom det nya arbetarpartiet. Han skapade varumärket, berättelsen, legenden. Abrupt och utan synliga förklaringar lämnade han sin post och återvände till pr-världen som han kom ifrån och lämnade ett tomrum efter sig.

Moderaterna har ännu inte hittat en ny berättelse – men Per Schlingmann verkar ha gjort det och debuterar som skönlitterär författare med thrillern I maktens öga.

Handlingen utspelar sig under en politikervecka i Almedalen. Berättelsen är kontrafaktisk och beskriver ett Sverige där ett icke-namngivet parti regerar med en kvinnlig statsminister i spetsen. Läsaren får aldrig veta vad partiet står för. I detta angreppssätt finns en nakenhet, en tomhet som liksom vill uttrycka något. Kanske en besvikelse. Knappast vrede.

Trots det kontrafaktiska anslaget är politikerveckan realistiskt återgiven, komplett med dj-battle, jakten på smaskiga nyheter, politiska utspel och erotiska eskapader. Det anonyma regerande partiet vill införa ny skatt på fartygsbränsle vilket orsakar en mängd förvecklingar och hugg i ryggen. Näringsministern har tagit emot mutor av en rederimagnat och tvingas avgå, en journalist blir mördad och statsministern visar sig ha en hemlighet.

En del saker retar upp mig under läsningen. Gestaltningen har samma djup som en uttorkad vattenpöl. Känslor uttrycks genom att det kliar i fingrarna eller att man kastar ut glas genom fönster. Politiken som ska vara hjärtat i romanen är en ekande hålighet där personerna desperat försöker komma ihåg om de brinner för något och formulerar floskler. Politikernas själar är reducerade till att reagera på stimuli, fly eller anfalla.

Men politiken har betydelse för människors verklighet och liv. Schlingmann var med om att förändra vardagen för svenska folket, försvaga fackföreningar, stärka de privata välfärdsalternativen. Lämnade inget av detta något spår?
Bokens omslag visar en man med ryggen vänd mot oss, på väg framåt och uppåt. Tomheten faller i tunga skuggor. Politik är att glömma och gå vidare.