Trump kan vara Andy Warhols mörkaste verk
Varumärkesbyggandet gick hand i hand med stålarna
”Money on the wall”, pengar på väggen, är en perfekt titel på den lilla Andy Warhol-utställning som nu pågår på Spritmuseum i Stockholm (till och med 27 april). För Warhol personifierade de rivna gränserna mellan konsten och kapitalet. Båda kunde livnära varandra.
När jag går runt och ser det som brukar visas – frågan är väl kanske också hur många Warhol-utställningar vi tål – kommer jag att tänka på Donald Trump. Det livliga new yorkska 80-talet, porträtten Warhol utförde av New Yorks överklass.
Och visst sågs de, ganska mycket dessutom. The Andy Warhol Museum i hans födelsestad Pittsburgh är några av de som redogör för deras kontakter. Första spåret i Warhols dagböcker är att de ses på Roy Cohns födelsedagsfest i februari 1981, strax därefter får Warhol uppdraget att utföra porträtt på Trump Tower, byggnaden som står färdig 1983.
Screentrycken i svart, silver och guld – oemotståndligt! – föll inte Trump i smaken och det blev aldrig någon deal. Spåren i Warhols dagbok är många, med en viss bitterhet över den korkade Donald som inte förstår Andys geni. Han återkommer flera gånger till att han hatar paret Trump, av fler och fler skäl. Men ses gör de ändå.
Från Trumps sida verkar det inte finnas någon konflikt, i stället är det en sida av Andys geni han alltid kunnat förstå: att göra pengar. Ett citat av Warhol förekommer flera gånger i Trumps egna böcker: ”Being good in business is the most fascinating kind of art. Making money is art and working is art and good business is the best art.”
Pengar på väggen var det ja. Kan man gå så långt som att säga att fenomenet Trump är Warhols fel? Frågan ställdes redan 2018 då en Warhol-utställning öppnade på Whitney museum i New York. Det är lite väl tillspetsat men som curatorn Donna De Salvo sa då, så har popkonsten ett mörkt stråk. Ett fokus på kapitalismen och konsumtionssamhället, som absolut ibland kan tolkas som kritik men som också till stora delar var uttryck för en tillbedjan, ett bejakande som även publiken gick i gång på. Warhols varumärkesbyggande gick hand i hand med stålarna.
Men om Trump skulle vara Warhols fel, kan man också kanske säga att det till Warhols förtjänster får räknas en rad intressanta konstnärer och projekt som inspirerats av honom. Som danske Jens Haaning, som också deltar på ”Money on the wall”. Dansken som tog hela utställningspengen och skapade det konceptuella verket ”Take the money and run” för ett par år sedan. Även kollektivet MSCHF deltar, med konsumtionskritiska och satiriska verk. Utställningen är en koncentrerad karamell av intressanta aspekter. Hur mycket Donald Trump än skulle kunna vara Andy Warhols mest inflytelserika och mörka konstverk.