Konst för barn – med en känsla av svindel
Verken på ”Människoungar” pratar utmärkt med varandra
Publicerad 2024-09-18 04.00
Jag minns när jag var så liten att jag stod och blickade längtansfullt uppåt mot siffran 120 på doktorns mätsticka i trä.
120 alltså. Då djävlar.
Hur många centimeter bildhuggaren Nisse Karlssons enorma furustol på Kulturhusets Galleri 3 mäter i strumplästen vet jag inte, men nog är den så tilltagen att jag åter tycker mig vara under metern lång.
Jag får lust att klättra upp i det inbjudande verket, och gissningsvis kommer många av utställningens besökare att försöka. ”Människoungar” riktar sig nämligen till just människoungar, eller till barn från sex år och uppåt.
Här visas verk av 34 konstnärer, verk med det gemensamt att de nyligen eller längre tillbaka har köpts in av Stockholms stad för att utplaceras i skolor eller på andra håll i den kommunala verksamheten.
Huvudsakligen rör det sig om måleri och grafik, av namnkunniga typer som Karin Mamma Andersson och Lena Cronqvist, men här finns också en hel del skulptur, som Nilssons nämnda ”Stol” från 1987 och Charlotte Gyllenhammars lilla flicka som hänger upp och ner i en trapets, eller ”Knäveck” som verket heter (2003).
Flickan är väl tillverkad i något plastmaterial, men hon har riktiga shorts på sig och inte minst en tunn guldlänk dinglande från halsen på ett fullkomligt intagande och svindelframkallande vis.
Som utställningstiteln antyder drar alltsammans motiviskt och tematiskt mot barn och barndom, men här finns också en rumsindelning där exempelvis verk ”som visar på kroppens mångsidighet” hamnat för sig, eller om de nu ”visar på glädjen i att omge sig med människor man mår bra av”.
Rena självklarheter, skulle jag säga, och för besökare gamla nog för att kunna läsa skyltarna kan nog upplysningar som dessa te sig som rätt larviga eller överflödiga. Och ”visar på”? Jag vet inte det jag.
I övrigt finns inte mycket att invända mot ”Människoungar”. Verken, av högsta kvalitet men av olika ålder och kynne, pratar utmärkt fint med varandra, på ett intuitivt vis som inga skyltar i världen förmår återge.
Att Gyllenhammars trapetsflicka avtecknar sig mot molnen och den speglade evigheten i Gösta Backlunds underbara målning ”En fantastisk dag” (1975) känns helt naturligt, liksom att besökaren hälsas välkommen av de tre gåtfulla halvfigurerna i Alf Lindbergs ”Människoungar” (1964), den målning som givit utställningen dess namn.
Det bör tilläggas att inträdet är 0 kronor för alla under 120 centimeter, eller i alla fall för folk under 20 år.
