Kroppsnära kärleksvirvel

Romeo och Julia i en vansinnig dans på Unga Klara

Amelie Björck

helskärm

En förälskelse kan likna en karusell som får det att jubla i magen. Men Romeo och Julia lever i korselden mellan två familjeklaner och den tjusande kraften förvandlas snart till en malström. Bit för bit dras de neråt – tills de förenas, omslingrade i gravkammarens likbleka mörker.

Unga Klaras och Helsingborgs stadsteaters uppsättning av Shakespeares stora kärlekstragedi gör virvlandet till sitt koncept. Publiken sitter på fyra sidor om ett minimalt trappstegspodium. Det är en makalös bravad hur scenens nio kroppar får Verona att snurra kring detta kärlekens offeraltare. Skådespelarna är i oavbruten rörelse i Mari Carrascos tongivande koreografi. 

I början är det lite rörigt – vem tillhör Romeos familj Montague, vem Julias Capulet? Replikerna försvinner i farten och roller byts i ett huj. Men allt klarnar och en rytm växer fram med musikens skiften i intensitet. Berättelsen är ju också välkänd och tolkningen textnära i Gustav Deinoffs regi. Ingen kan missa turerna.

Som alltid på Unga Klara råder gott lagarbete och genusöverskridande rollsättning. På Shakespeares tid spelades alla roller av män. Här spelar Myra Neander Romeo och fullföljer kärleksrevolten genom att töja det heteronormativa äktenskapstemat.

Ungdomligheten är påtaglig – Romeo blir en rörande drama queen i oversized skinnjacka. Först är han utom sig av kärlek till en Rosaline, stunden efter är det bara Julia som gäller. Allt går så fort och är så stort som det kan vara i ungas värld. De lyriska kärleksbetygelserna vinglar mellan förälskelse i förälskelsen själv och djup innerlighet. Kontakten mellan denne Romeo och Nina Rashids okuvliga Julia känns äkta hela vägen från grovhångel till trevande ömsinthet.

Annars är det alltid en sorg att Mercutio i Romeos tuffa kompisgäng dör så tidigt i pjäsen. Karolina Mindell Kidanu snubblar inte en sekund på Shakespeares fräcka ordlekar som känns för evigt fräscha. En annan favoritroll är Julias lojala amma som Richard Sseruwagi gör med charmerande humor. Sandra Medina ger Julias mor karaktär genom knasiga gester och moves som vittar om heta känslor under en konventionell yta. Hon och Klas Lagerlund är de mest elastiska dansarna, men hela ensemblen höjer rörelsetempot när musiken signalerar att snaran dras åt.

Uppsättningen har allt vad som krävs för att engagera en ung och även en äldre publik. Det är kroppsnära, dåtida och nutida och det rusar i magen långt efteråt. Runt, runt i kärlekens, våldets och vansinnets dans.