Livs levande musik!
Confidencen visar vägen för publika konserter
Publicerad 2020-08-14
På betydligt bättre behörigt avstånd än på bussar, i tunnelbanan eller köpcentrum, invigde på torsdagen Confidencen sin variant av årets operafestival. Egentligen, liksom förra sommaren, ska den pågå en månad, men denna gång blir det blott fyra dagar, men med sju konserter.
Det har sagts flera gånger, men det är besynnerligt att byråkratiska förordningar inte förmår skilja på arrangerade sammankomster som teater och konserter – där kontrollen över det påbjudna sociala avståndet är närmast fullständig – och de okontrollerade ”sammankomsterna” i övrigt. Kulturen och konsten, det har också sagts flera gånger, står inte högt i kurs bland svenska politiker.
Desto bättre, trots byråkratin, att Confidencen med lätt hand hittat en lösning med 50 utspridda stolar i salongen och fyra musiker och en skådespelerska på scenen. Och vilket liv det blev. Marika Lagercrantz inledande reflektion över en pandemi må ha varit aningen banal, men när hon mellan musikstyckena läste Kristina Lugn blev texterna närmast kongeniala med de lekfulla och dansanta barockstyckena.
Olof Boman, festivalens konstnärlige ledare, vet att hitta musiker som behärskar barockrepertoaren. Jonas Nordbergs eleganta teorbspel, Mime Yamahiro Brinkmanns virtuosa cellospel i Boccherini eller Peter Spisskys trakterande av barockviolinen i Johann Heinrich Schmelzers sonat för violin – allt livfullt, elegant och av allt att döma lika underhållande för musikerna, som för publiken. Vi har saknat er, utbrast Spissky vid applådtacket före extranumret.
Marika Lagercrantz reflektioner över den svarta gallans temperament, melankolin, kom snabbt på skam. Rimligen så även resten av festivalen där det ska dansas till Bach med bland andra Hannes Meidal, där Christina Larsson Malmberg ska sjunga John Dowland till Nordbergs luta och där Anders Dahlin framträder som, givetvis, tenor, men också som coach i den konsert där fyra stipendiater i Confidencens nybildade akademi visar vad de lärt sig.
Fyra dagar blott, som sagt, men vilket liv. Kan nu bara vederbörliga byråkratiska instanser inse vikten av dessa ”sammankomster”, kan den vitalitet som konsten manifesterar i koncentrat lyckligt smitta ner resten av det samhälle som ska vara öppet.