Inferno på spåret i ’Hela folkets järnväg’

Desperata jakten på punchlines är över i andra akten

helskärm

Med hjälp av en samling nyhetsartiklar som hänger utanför salongen blir det klart redan innan vi går in att vi har en gemensam fiende: en tidsstjälande drake som på nyspråkska avsäger sig allt ansvar. Det är ett så välkänt tankegods att när premiären blev framflyttad på grund av sjukdom, så kunde man inte låta bli att skoja om förseningar.

Jag pratar naturligtvis om SJ. Gertrud Larsson återvänder till Uppsala stadsteater där hon tidigare gjorde publiksuccé med myndighetsfarsen Den flygande handläggaren. Återigen gör hon med Hela folkets järnväg politisk satir av dagsaktuella frågor med en blandning av absurdism och journalistiska efterforskningar.

I tidernas begynnelse var SJ Statens Järnvägar och uniformerna av ylle. Sen kom avregleringarna. Ungefär så börjar pjäsen där vi får följa den twittrande infrastrukturministern (Frida Bergh), en viss generaldirektör vid namn Gunnar Malm (Aksel Morisse), dennes hund Betty (Anna Carlsson) och alla de andra cheferna - som för det mesta hette Jan och hade jobbat på SAS - och politiker i denna svindlande saga om ett statligt verk som upphandlats till atomer.

Det märks att Larsson gjort sin research. Så mycket att hela första akten känns som en föreläsning där fakta, nummer och namn staplas på varandra som om ett läxförhör väntar efter före­ställningens slut. Kul blir det på ett ljummet sätt, men minstrelshowen i första aktens mitt där en samisk schaman spår vädret i gäddtänder satte skrattet i halsen på åtminstone mig.

Andra akten är betydligt bättre. Det är som att den desperata jakten på punchlines är över och i surrealismens tecken gör vår minister en själavandring som tar henne djupare ner i de danteska helveteskretsarna. Där möter hon bland annat Ulf Adelsohn och får göra audition för ett timjobb som tågvärd. I slutscenen kommer äntligen den stora sparken uppåt som pjäsen utlovat. Genom städerskan Maj-Britt blir vi varse om de förnedrande omrekryteringar av städpersonal som outsourcats, baserat på autentiska procedurer. När farsen skalas bort träder den riktiga svärtan fram.

Maj-Britts inferno är vardag för alla de som i verkligheten arbetar på ­våra tåg.