Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Fågelbajs mot bullshit

Uppdaterad 2016-11-23 | Publicerad 2016-11-21

Loretto Villalobos om ”Duva” på UngaTur

Shada Helin-Sulhav i ”Duva” på UngaTur.

TEATER. Vad händer när social rättvisa läggs ut på entreprenad?

Tre år efter den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp kallar World Ability Corporation till ett informationsmöte om ortens framtid:

Man ska bygga ett högteknologiskt köpcentrum där den numera landsberömda Kärrtorpsandan inspirerat till en samlingsplats för Stockholms politiskt medvetna konsumenter.

Fusion Cube innehåller allt från biograf och nattklubb till en egen regnskogspark med doftessenser från fem kontinenter och en Drone Park på taket som garanterar framkomlighet även för de funktionsvarierade. Visst låter det lockande?

Duva, av Emil Brulin och Olle Jernberg, är löst baserad på Erik Beckmans absurda verk Kameler dricker vatten från 1971. Det överstatliga multinationella företaget W.A.C, som i förlagan sysselsatt de arabiska skrivarna i Lindesbergmedinan, har här fått ny gestalt i Olle Jernbergs cyniskt inspirerande, ömsom buzzwordrapande representant med en entusiasm som inte känns främmande från vare sig medvetandegörande TED-talks eller Apples lanseringar av nya produkter.

Nytt, fräscht och effektivt är ledorden som varvas med löften om konsumentens samvetliga frigörelse.

I publiken sitter den antropomorfa fågelflickan Duva (Shada-Helin Sulhav) och stör. Hon bjuds så småningom upp på scen för att få vara med i en workshop om Sant och Verkligt Deltagande – hur man hjälper tiggarna att hjälpa sig själva så att de inte stör och bli en integrerad del av torgets köpordning.

Detta sammelsurium av högteknologiskt babbel, ett nyspråk som blir både absurt och bekant från verkligheten, blir en träffande kritik mot storföretagens glupska tillämpning av konsumenternas godhetsideal. Mer diffus är den konfliktyta som Duva skapar. Som representant för den lilla människan, nejsägaren och djuret samtidigt blir hennes olika konfrontationsriktningar alltför disparata. Men i slutändan och med ett täcke av dun och fågelbajs är det en fiffig iscensättning av en högaktuell problematik. Framtiden är ju redan här.