Fånarna på slottet och kändis i köket

Claes Wahlin

Elegant satir i Mys med kändis

helskärm

I trivselprogrammen i teve ska det ju vara så ­trevligt. När kändisar är med ska det vara extra mysigt, en drömvärld fjärran den vardagliga ­tristessen som de flesta av oss hasar fram i. Men kändisar är också människor, det måste framgå. Stjärnor på slott, stjärnor i diverse kök; fantasin, om det är rätt ord, tycks inte känna några gränser.

Gränslös är inte sällan Teater Moment, som ­ofta tar pulsen på samtiden. Denna gång har ­manusförfattare Andreas Boonstra låtit underhållningsvarianten med kändisar på slott närmast kalkerats till en teaterföreställning. Efter ett in­ledande metasamtal med publiken, där vi informeras om att det som följer är på riktigt, men ­liksom på riktigt på det viset som teveunderhållningen är på riktigt. Alltså inte alls på riktigt.

Vi får följa skådespelerskan Viktoria (Linda Källhagen), bluessångaren/kocken Stellan ­(Oskar Thunberg), deckarförfattaren Tomas ­(Anders Berg), skidstjärnan Sofie (Rebecca Westholm) och Malena (Josefin Ankarberg), daghemsfröken som vunnit en plats bland dessa stjärnor. De går så igenom ritualerna. Små uppdrag, mysigt småprat om hur fint allt är, hur ­oerhört mänskliga dessa kändisar i själva verket är och hur alla dessa klichéfyllda floskler likväl hela tiden utsägs av väldigt stora egon.

Föreningen för inbördes beundran lever och har hälsan.

På ett sätt är detta en hyperrealistisk ­föreställning, i den meningen att de exakt (men med små accenter som skapar de komiska effekterna) återger ett teve­program. Men teve är ju inte verkligheten. Så på ett annat sätt, det sätt som gör detta till underhållande teater, så är det helt enkelt en elegant satir. Omnämnandet av ­Joakim Pirinens pjäs Familjen Bra (där vad som än händer i familjen hälsas med förtjust entusiasm) pekar ut riktningen. Och som med all god satir, finns här en dräp­ande kritik. Den riktar sig såväl mot de som producerar detta slags teve, som de tittare som tar genren på allvar. Frågan är dock om inte de flesta som tar del av denna ­tevegenre genomskådar dramaturgin och låter sig roas med viss skepsis.

Teaterpubliken kan likväl roas av den mycket träffsäkra och välspelade Mys med kändis, även om föreställningen är aningen lång och man kanske kunde ha spetsat till satiren emellan­åt.