Sista måltiden
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-11-07
Styrkan i Robert Jelineks och Johan Bössmans timslånga pjäs Death Row på Teater De Vill, förutom goda insatser av Bössman jämte Anders W. Zentio på scenen, är den överraskande linjeföringen. Här paneras rödspätta live och dansas mardröm av Johanna Lilja, medan den dödsdömde Billy (Bössman) bokstavligen slits mellan hopp och förtvivlan de sista timmarna innan avlivning medelst gas verkställs.
Svagheten, som så ofta med pjäser som vill sätta problem under debatt, är att sympatin redan är på plats. Vem vill döda Billy, som är både ung och förmodligen oskyldig? En pjäs där den dödsdömde gestaltas som riktigt obehaglig skulle tvingas ersätta sympatin med sakfrågan, och därmed ställa andra krav på publikens diskussionsförmåga.
Claes Wahlin