Rubrikernas kvinna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-19
Om någon ska ha ett pris här, så är det Gunilla Röör. Som en naturkraft förvandlar hon sig på Stockholms stadsteater till Sabina Spielreins alla skepnader: psykotisk dotter, älskande student, kämpande psyko-
analytiker, förtvivlad moder eller flyende judinna. Röör behärskar rollen ut i minsta stavelse och lillfinger; det vilar ett slags behärskad demoni över hennes i varje sekund beundransvärda prestation.
Från fotnot till braskande rubrik; så skulle man kunna sammanfatta historiens förhållande till Sabina Spielrein. Hennes plats i psykoanalysens historia har uppmärksammats först i modern tid och som ännu ett av återupprättade kvinnoöden har hon fått sina skrifter och brev utgivna, samt blivit föremål för roman, film och nu också teater.
Sabina Spielreins historia innehåller så många olika ingredienser att de borde räcka till ett antal olika pjäser. Kerstin Perski har valt biografin med fokusering på Spielreins plats i psykoanalysens historia. Av Freud förvisad till notapparaten tar hon här plats som författaren, medan mannen från Wien får nöja sig med att, jämte Jung, Adler och andra, agera patriarkat.
Naturkrafter präglar även Michaela Granits dynamiska regi. Erfarenheterna från hennes medverkan i Theatre de Complicité är tydliga: roller klonas, ensemblen är i ständig rörelse, ljus och musik används flitigt och Karin Linds suggestiva loftgångar av trä i två våningar som reser sig runt spelplatsen möjliggör snabba scenskiften för en vital ensemble.
Problemet är en text som vill berätta allt. Tillsammans med det mättade sceniska språket lämnas publiken i sticket, åtskilliga är de scener som borde ha gestaltats utan en ständigt ledsagande förklarande text. Desto större imponerar Röörs och de andras platstagande på scenen: Samuel Frölers Jung, Jessica Liedbergs Sabina 2 (med flera) eller Sonja Hejdemans välfunna Freud.
Men det är inte självklart att fotnotens återupprättande måste innebära feta eller braskande rubriker, även om just Gunilla Röör denna gång borde hamna på löpsedeln.
Teater
Claes Wahlin