Förströdda män och betagande känslostorm

helskärm

Att dra ner flera gummiband runt skallen, sakta gå över scenen med ketchupflaska på huvudet, är det cirkus?

Vad vi förväntar oss är svåra konster utförda med stolt bravur, men i nycirkusen betyder attityden minst lika mycket. När en manlig utbrytargrupp ur Cirkus Cirkör debuterar på Helsingborgs stadsteater är det med största möjliga coolhet. Jan Unestam kryper flinkt in i sin ballong och Niclas Sturebergs lågmälda jonglerande är fortfarande lika ledigt elegant. Men Idiot Savant framför sina konster inom ramen för ett slags ”varför gör vi egentligen detta?” Uttråkade män i klanderfria kostymer som lattjar en stund med en rullande soffdyna, fördriver tiden med några småäckliga trolleritrick för att till sist mjukt försvinna bakom guppande vita ballonger. Av detta blir det förstås några glesa skratt, men föreställningen är faktiskt för tillbakalutat förströdd för sitt eget bästa.

Ett helt annat engagemang präglar Cirkus Cirkörs Havfruen med premiär på Holmen i Köpenhamn. En väldig satsning och början på en flerårig turné med en föreställning som bjuder både på raffinerad scenkonst och besjälat berättande.

Hur banalt det än kan verka med det stora blå och böljande havet har ensemblen under regissören Katrine Wiedemann och teaterdirektören Tilde Björfors lyckats forma ett närmast Shakespeareskt universum kring storm, djup, speglingar och förväxlingar.

Med ett bastant höj- och sänkbart plan skapar Martin Tulinius genialt enkelt dramatiska förändringar av scenen. Däruppe hos prinsen som går på två ben, därnere hos sjöjungfrun som böjligt svävar fram bland de sina. Käcka sailors svänger i rep ombord och studsar med pondus från bräda och kant. Vattenvarelser excellerar i mjukhetsakrobatik, ålar och slingrar sig genom det mörka djupet.

Ensemblen är på teknisk topp men prestationerna smälter samman med berättelsen i en oväntad renhet. Lyriska nummer som Siri Hamaris lindans, vackert stödd och fördubblad av Dag Andersson fot mot fot, etsar sig fast.

Det gör sannerligen även Melinda Kinnaman i huvudrollen. Nyss spelade hon på Dramaten, här lyser hon som den borna cirkusartisten. Imponerande!

I H C Andersens saga offrar den lilla sjöjungfrun allt, till sist också sig själv, för kärleks skull. Melinda Kinnaman gestaltar en starkare och mer sammansatt känslostorm i en föreställning som blir en bild för längtan och längtans pris, och för själva cirkuskonsten.

Nycirkus

Barbro Westling