Flickor på gränsen till nervsammanbrott
Luciakandidater på liv och död
Publicerad 2021-04-11
När Backa teater smyger i gång våren med Johanna Svalbackes nya pjäs bjuds det på lussekatter i lobbyn. En vardagens anakronism som verkar göra den minimala premiärpubliken försiktigt upprymd. Och känslan håller i sig. Luciakandidaterna är en kul kontrast både till aprilvädret och trötta presskonferenser om virus.
Publiken bjuds in i ett stort rum där en hypnotiskt glittrande stjärnhimmel suger upp alla blickar. Tonårsröster hörs sjunga om Lucia med den där realistiska touchen som är typisk Backa. En blondin, en brunett och en ”rödbeta” i ljusa långkjolar sitter på varsin stol i kyrkans omklädningsrum. Drömmen om att bli Trollhättans Lucia öppnar för känslor och intriger. De tävlar i att formulera godhjärtade tal, sjunger stämmor och småbråkar. Publiken får samtidigt följa på resor in i de tre tärnornas liv. Det är rappt och roligt med en tydlig underton av allvar.
Det narrativa greppet är expressionistiskt och pusslas ihop till en helhet som är påfallande abstrakt för en ungdomspjäs. Mycket snyggt, men inte särskilt tillgängligt. Annorlunda uttryckt så räknar regissör Marcus Carlsson med att högstadiepubliken accepterar att skådespelarna växlar roller, att händelser skildras symboliskt och att kronologin kort sagt är rörig. Jag är inte lika säker, men gillar attityden. Den behövs i en samtid där det gärna daddas med unga människor i olika sammanhang.
Den stora styrkan med dramat är lyhördheten inför åren då man är nästan vuxen. Luciakandidaterna skildrar den vinglighet som många upplever, både inombords och i relation till omvärlden. Emelie Strömberg som Anna Å är briljant i sin frustration gentemot sina tondöva zombies till föräldrar, och spelar så övertygande när hon flyr in i ett självskadebeteende. Inez Andersson är ett nytt ansikte på Backa teater, men lär synas igen. Hon har grym tajming och skruvar nästan varje scen med sitt humoristiska uttryck i rollen som Aylin. Hennes digitala konversation med uppblåste pojkvännen Staffan (!) är ett navelskådande drama i dramat. Anna Harlings tillrättalagda karaktär Christina Otternäs är en jätteduktig flicka på gränsen till nervsammanbrott.
Estetiskt är Luciakandidaterna en lätt meditativ upplevelse med sin enkla scenografi och sin sakrala ljudbild, där Mats Nahlin är spindeln i nätet vid pianot. Vill Backa sätta upp pjäsen senare, så kommer den att sitta som en tänkvärd smäck inför julen.