Buskis med lekfull könsmaskerad
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-06
"Skamlöst publikflirtande"
Sött och skoj och lite salt i småstänk – få pjäser ur teaterhistorien är så i grunden publikvänliga som Shakespeares Trettondagsafton. En förvecklingskomedi med smäktande kärleksförklaringar, buskishumor, lagom kittlande genusskojande och en liten, liten nypa maktkritik – det finns något åt alla. Och Stadsteatern har i sin uppsättning tagit fasta på det skamlöst publikflirtande som finns i själva texten.
Spelplatsen är en cirkusmanege, en folkpark eller en semesterort i det bjärta 60-talets färger och Charles Korolys scenografi och de lapptäcksgrälla kostymer som han skapat åt skådespelarna spelar alldeles jämsides med Susan Taslimis lekfulla regi. Ett balkanband spelar i bakgrunden, vissa monologer förvandlas till musikalnummer och det skramlande svänget blir en virvlande ström att föras med av.
Det är färgglatt och energifyllt med kortare mellanspel av poetisk stillhet. Kanske att det skira ibland får stå tillbaka för infallen eller att buskisen dras några varv för långt, och att den spexiga energin saggar en aning en stund efter paus. Men mest är det en lättsinnig njutning att se en så styv ensemble leka loss i Trettondagsaftons utklädningslåda.
Sofia Ledarp i dubbelrollen som Viola och hennes bror Sebastian briljerar i olika lager av könsmaskerad, som flickig Viola, valpigt pojkig i förklädnaden Cesario och machograbbig som brorsan Sebastian. De queera läckage som finns inskrivna i Shakespeares text har här bänts upp så att det ryms riktiga forsar av homoerotisk laddning mellan ’pojke’ och man och ’flicka’ och kvinna med könsosäkerheten som en del av spänningen.
Peter Haber är alldeles förtjusande som mallgrodan Malvolio, en betjänt så proppfull av självtillräcklig kränkthet att den bubblar fram ur strupen som gutturala gurglanden. Men starkast lyser denna kväll Pia Johansson som narren – hejdlöst charmerande, hjärtknipande tragikomisk och med publiken lindad runt sitt lillfinger redan från första entrén.
Nä, det är inte teater som förändrar ditt liv eller ens skickar med dig några nya insikter hem om människans natur efter applådtacket. Det är barnteater för vuxna, påkostad och yvig i gesterna, en teaterkaramell att smaska i sig.