Långt ner i porrträsket
Publicerad 2013-09-13
Pjäsen om Linda Lovelace en sympatiserande biografi
Intresset för Linda Lovelace verkar än så länge vara gränslöst. Allt sedan självbiografierna om hennes liv i porrindustrin publicerades har hon använts, om det nu är rätt ord i sammanhanget, som argument hos porrmotståndare, feminister och försvarare av pornografi. Kvinnan som vara, prostitution, patriarkat, lögn och sanning eller friheten att välja - en rad av det senmoderna samhällets stötestenar tycks kunna förläggas till Lovelace och, framför allt, den ökända filmen Deep Throat - Långt ner i halsen - från 1972.
Teater Lumor spelar Materia - Jag är inte Linda Lovelace av Paula Stenström Öhman på Turteatern i Kärrtorp, i regi av Oskar Thunberg. Tre skådespelare, en handfull dockor och en stilla samtalston riktad mot (oftast) osynliga intervjuare, räcker för att berätta historien om hur Linda Boreman (som Lovelace egentligen hette) hamnade i Chuck Traynors klor. Med dockor gestaltas några filmscener, ganska roliga i sin mekaniska tristess, och skådespelarna vandrar fritt mellan de människor som omgav Linda och här agerar vittnen.
Den knappt fem kvart långa föreställningen försöker kombinera biografin med framför allt filosofiska analyser, men vartefter drar den mot ett slags sympatiserande biografi. Något annat var inte heller väntat; vem vågar försvara porrindustrin på en svensk teaterscen? Här får i alla fall dess försvarare komma till uttryck vid några enstaka tillfällen. Lovelace/Boremans tid som feminist och porrmotståndare under 1980-talet är också nedtonat. Behållningen ligger annars i det effektiva manuset och skådespelarnas förrädiskt trivsamma spel, Jenny Björkstedt förtjänar ett särskilt omnämnande.
Och intresset för Lovelace är som sagt inte i avtagande. Hon har blivit föremål för musikalgenren, Lovelace - The Musical (2003), vilket inte räckte, eftersom man 2008 gav Lovelace - A Rock Musical. Åtminstone en teaterpjäs har satts upp och flera filmer om hennes liv är under produktion. Utnyttjandet av Lovelace så här långt fram i tiden borde också säga något om dagens, senmoderna varusamhälle.
