Orgasmer i ensamhet

Loretto Villalobos ser Institutets Houellebecq

helskärm

En blixtsnabb bläddring i programmet till årets Stockholm fringe festival, Stoff, ­visar att den vuxit till en kraft att räkna med, med sina åtta spelplatser spridda över hela Stockholm och en diger samling programpunkter med närmast oöverskådlig spännvidd. Under festivalen har den Malmöbaserade teatergruppen Institutet Sverigepremiär med Houellebecq!, ett projekt som grott ur ett samarbete med finska teatergruppen Sirius och Teaterhögskolan i Helsingfors.

Houellebecq! är ett kollage av texter av den franske provokatören Michel Houellebecq vars skildringar av människans – i synnerhet mannens – hemfallande åt drifterna är som en makaber spinoff på Freud och Marx: de materiella betingelserna i ett samhälle påverkar i rakt nedstigande led människors tillgång till sex, kärlek och intimitet eftersom även detta regleras av marknaden.

Fragment av Houllebecqs essäistiska utläggningar läses eller spelas upp. Vi får bland annat möta den patetiske Raphael Tisserand (Sannah Nedergård), 28 år och oskuld, som ägnar varje ledig stund åt att ragga tjejer eftersom det än så länge ligger under hans värdighet att köpa sex av en hora.

Vi möter det övergivna spädbarnet – Houellebecqs alter ego – som tack vare stanken av sin skit i den överfulla blöjan får en rivstart på författarkarriären. I andra aktens solsemester i Thailand tar ett försvarstal för sexköp vid. Ja, om västvärldens människor nu är så fjärmade från intimitet och drift, så vore det enda logiska att skapa en global marknad för sexturism.

Som åskådare – eller läsare – vill man reflexmässigt utläsa upphovspersonens intentioner med vad man läst, sett eller hört, i synnerhet när det kommer till texter som Houellebecqs. Det vore lika lätt att göra en bokstavstolkning och stanna vid att männen är de stora förlorarna i den sexuella revolutionen som att göra en radikalfeministisk läsning som anger raka motsatsen.

De sockerljuva sångnumren, de återkommande anspelningarna på djur eller den människohjärtformade julbelysningen väcker inga ideologiska associationer hos mig. Snarare blir den spastiska dansen i slutscenen en påminnelse om ensamhetens obönhörliga närvaro, till och med under en orgasm.

Fotnot: Teaterfestivalen Stoff pågår till och med söndag 10 september.