Streamad teater funkar – och här är beviset
Festivalen Theatertreffen i Berlin har flyttat ut på nätet
Uppdaterad 2020-05-07 | Publicerad 2020-05-06
Det har blivit något av en egen coronagenre att prata och skriva uppdateringar om var man just nu skulle ha varit och gjort om den rådande situationen inte hade stoppat alla resor och strukit allt i kalendern. Eftersom ”det är som det är” måste vi ställa in, skjuta upp, göra annorlunda.
Och just nu skulle jag hellre ha varit i Berlin än suttit hemma vid datorn. Sett teater på den 57:e upplagan av Theatertreffen och ätit sparris på en uteservering. Men eftersom det är som det är får jag vara tacksam för att kunna få mitt lystmäte av internationellt teaterutbyte via nätet.
Sex av festivalens tio inbjudna produktioner som skulle ha spelats 1–17 maj streamas i stället, en per kväll till och med 9 maj. Det är en lyx, eftersom det är första gången i historien som denna möjlighet ges och dessutom är gratis.
Men visst känns det ensamt med sparristallriken vid skärmen, särskilt som föreställningarna är nicht sehr komisch.
I öppningsföreställningen Hamlet från Schauspielhaus Bochum spelar Sandra Hüller titelrollen med en så skärrande stark psykologi i Johan Simons iscensättning att den måste få alla som kategoriskt hävdar att streamad teater inte alls funkar att hålla käft.
Här bevisas att viss scenkonst absolut kan bryta sig igenom skärmens distanseringseffekter, och Mieko Suzukis teatrala ljuddesign med kedjor och plåtar gör sig effektfullt i 3-sats omsorgsfulla tv-överföring. (Kan ses här till och med 30 juli.)
Men också när bild- och ljudkvaliteten inte är den bästa kan en avfilmad föreställning göra starkt intryck. Katie Mitchells uppsättning av Alice Birchs Anatomy of a suicide, med sina snabba ikrokande replikskiften, hade absolut gjort sig bättre i ett fysiskt teaterrum, men gestaltningen av den kaotiska texten framkallar ändå en intensiv närvaro via nätet.
I denna digitala upplaga av Theatertreffen är också temat för de streamade panelsamtalen just nätteaterns vara eller icke vara. Precis som i Sverige har en lite krystad debatt uppstått där om att streamad teater skulle innebära något slags hot mot konstformen.
Det första samtalet hade följaktligen den provocerande polariserande rubriken ”Sluta streama – en fundamental debatt om möjligheter och risker med teater på internet”. Men utmynnade förstås i den enda slutsats man kan dra, att lika lite som teater är en enda sak är all scenkonst som görs och visas på nätet samma sak och som Christian Römer (Heinrich Böll-stiftelsen, ansvarig för den årliga konferensen Theater und Netz), sa är detta en tid för teatern att utforska möjligheterna i detta site specific (pun) rum som nätet erbjuder.
För nu är det som det är, så låt oss undersöka hur det kan bli.