Teater

Amerikanska misslyckanden

CLAES WAHLIN ser Sam Shepard ställa till det på Elverket Det enkla sättet att beskriva Sam Shepards pjäs Hem till gården…

Mycket prat och lite kärlek

Regissören Kia Berglunds debutpjäs Älskade visar en relation som urholkats över tid och utspelar sig under ett…

Könet spelar roll hos Shakespeare

CLAES WAHLIN ser Gunilla Röör blixtra som kung Gunilla Röör besitter en märkvärdig förmåga att lura publiken precis vart…

Språket slampar sig hit och dit

Teatr Weimar låter generöst föreställningarna dugga tätt – två premiärer på en vecka.

Det blir bra på scenen också

Jockum Nordströms bilderböcker om Sailor och Pekka borde vara ett helvete att överföra till scenen.

Ångestens olidliga lätthet

När Leif Andrée i rollen som Gabriel rakt ut i salongen frågar vad klockan är, tycks halva publiken se efter, fullt…

Snuskiga damer?

Sol, vår och sydlig värme? Då är det bara att boka in sig till Oslo, destination Det Norske Teatret.

Mamma är lik sin mamma

CLAES WAHLIN ser Marianne Lindberg De Geers första pjäs ”They fuck you up, your mum and dad” lyder Philip Larkins mest…

Gammalt äktenskap som nytt

TOVE ELLEFSEN LYSANDER om en dödsdans full av liv När Dramaten spelar Dödsdansens två delar i sammanhang visar det sig…

Mer helgon än teater

Carita heter hon, talande nog, offret för den svenska politikens bristande omsorg efter Palmes död 1986.

Inställd utmaning

TOVE ELLEFSEN LYSANDER saknar Clownen Jac provokatören Hjalmar Bergmans Clownen Jac är berättelsen om clownen Jac…

Den omöjliga kärleken

Okuvlig är ordet för den unga flicka som just nu står på Unga Klaras scen.

Splittrad samtid

Vi skrattar inte nödvändigtvis åt samma saker i dag som man skrattade åt för fyrahundra år sedan.

Teaterbesvär kring bröllop

Vad får man om man vänder ut och in på folklustspelet? Ett olustspel? Ett spel om folkets lidande?

Fest med publiken

I filmen Matrix får hjälten Neo möjligheten att välja mellan att äta ett rött piller eller ett blått.

Freud utsparkad

BARBRO WESTLING ser P O Enquist i Köpenhamn Blanche Wittman, hysterins drottning och beskådningsobjekt på la…

Linje olusta

TOVE ELLEFSEN LYSANDER efterlyser sensualism, eller åtminstone lite nytänkande Vilken manlig svensk skådespelare kan i…

Fagra födslovåndor

CLAES WAHLIN saknar samtiden i Lars Noréns senaste pjäser Lars Noréns allt digrare produktionslista riskerar att redan…

Fiender – och vänner?

Det är en vacker öppningsscen i Dramalabbets Jenny Mörck har inga naturliga fiender.

Ångest, kort sagt

– Varför röker du inte? – Jag vet inte, det är som om jag inte tålde stark tobak längre. – Rök svagare då.

Snäll provokation

Dystopi är väl det ord som närmast beskriver Ludvig Uhlbors pjäs Den sista människans resa gjord obrukbar, som spelas…

Tjechovexpressen

Ystad har en av landets vackraste teatrar, som mest har använts som opera under sommaren.

Sista måltiden

Styrkan i Robert Jelineks och Johan Bössmans timslånga pjäs Death Row på Teater De Vill, förutom goda insatser av…

Dumkultur slåss mot finkultur

Blir man en bättre människa av kultur? Finns det några givna kopplingar mellan moral och litterära klassiker, mellan att…

Dragerad grymhet

Hjalmar Söderbergs avklarnade prosa är förledande. I den berömda, och just nu osedvanligt aktuella Doktor Glas…

Var det här allt?

Laura Wade är det nya stjärnskottet på den mest dramatiska av alla dramatiska himlar, nämligen den engelska.

...