Alliansen är ett förvirrat slagfält
Anna Kinberg Batra har förvirrat sitt parti. En övervägande majoritet av de moderata kommunpolitikerna vill inte samarbeta med Sverigedemokraterna, det visar en enkät som SVT presenterade i måndags. Men samma kväll tog de två partierna gemensamt över den politiska ledningen i Hässleholms kommun – med hjälp från Liberalerna och Kristdemokraterna. Allianspolitiker röstade fram en sverigedemokrat som kommunstyrelsens förste vice ordförande.
Så fungerar ett moderatparti utan ledarskap. Så fungerar en opposition utan riktning.
Otydligheten kring Moderaternas nya hållning i regeringsfrågan tätnar för varje dag. Det är nu mer än en månad sedan Anna Kinberg Batra öppnade dörren för samarbete med Sverigedemokraterna. Sedan dess har väljare, journalister och politiker försökt lista ut vad hon faktiskt menar och vad det innebär i praktiken.
Kliar sig i huvudet
Inte minst har allianskollegorna kliat sig i huvudet. De fick inte ta del av M-ledarens besked förrän kvällen innan utspelet – via sms. Nu är det uppenbart att också det egna partiet famlar utan svar.
Vad vill Kinberg Batra egentligen? I vilka frågor går det att samarbeta med ett parti som hon själv kallar rasistiskt? Varje dag gör moderatpolitiker nya tolkningar av hennes SD-besked – ingen vet vad som händer härnäst.
Om förhoppningen var att moderater och sverigedemokrater lite diskret skulle viska om bullerregler i riksdagskorridorerna fick Kinberg Batra fel. Det är maktövertagandet i Hässleholm bevis för.
Läxar upp
Jan Björklund har i efterhand läxat upp de liberaler som röstade fram Sverigedemokraterna till förste vice ordförandeposten. Men Anna Kinberg Batra har ännu inte gett sina politiker någon sådan tillsägelse. Innebär det att vi kan vänta oss liknande ageranden i andra kommuner?
Varje gång M-ledaren krävs på svar om partiets hållning till Sverigedemokraterna upprepar hon mekanist att "Sverige behöver mer allianspolitik".
Men vad det innebär är inte mindre av en gåta. Borgerligheten är just nu ett slagfält mellan liberala och konservativa värderingsfrågor. Ena sidan vill se ett öppet och individorienterat samhälle medan den andra vill se en nationalistisk, traditionsstyrd och mer auktoritär riktning. I över tolv år har sådana interna motsättningar skyfflats åt sidan för att inte störa den ekonomiska politiken, men nu lever konflikten ut till fullo.
Vad den sammanhållna allianspolitiska linjen är i dag vet ingen – allra minst oppositionsledaren själv.