Donkenmannen vrålar över priset på McMuffin
Det är svindyrt att vara svensk
Klockan är kvart i tio en måndag och fritösen går redan varm. Doften av pommes frites ligger mjuk över McDonalds lokaler mitt i Stockholm, slammer hörs inifrån köket.
En äldre man med ovårdat vitt hår, käpp och keps blöt av duggregnet kisar mot menyn på väggen. Han bestämmer sig för att börja dagen med en mellankaffe och liten pommes. Kvinnan i kassan tar emot beställningen och han kliver åt sidan, trummar med smutsiga fingrar mot disken.
Det senaste årets inflation känns av även här. Nu mera ligger en McMuffin med bacon och ägg, inklusive kaffe, på 56 kronor. En man iklädd knallgrön fleecetröja stampar in för att säga vad han tycker om den saken.
– Det är helt jävla sanslöst!
Personalen hinner inte reagera innan han störtat ut i regnet igen.
– Det är ju inte vårt fel, suckar kvinnan i kassan till sin kollega.
I den flottiga miljön känns riksbankschef Erik Thedéen avlägsen, med sin sidenslips och envisa räntehöjningar. Men just McDonalds har faktiskt sedan länge en plats i de ekonomiska finrummen.
The Economist har använt priset på Big Macs för att jämföra länders ekonomier sedan 80-talet. Genom att följa signaturburgarens prisutveckling får man ett ungefärligt grepp om under- och övervärderade valutor. I den senaste sammanställningen, från januari 2023, hamnade Sverige på plats fyra.
Enkelt sammanfattat är det dyrt att vara svensk.
Från hamburgarköket hörs fniss, något skramlar. En kvinna i 50-årsåldern – klädd i vit kortärmad skjorta och med viss rondör – hugger direkt.
– Vem skrattade, ropar hon häftigt. Hon står med ryggen mot kunderna, håret i en stram knut.
Utan att få svar återgår hon till att vagga fram och tillbaka bakom personalen i kassorna, en vitklädd vålnad i kontrast mot resten av de svarta pikétröjorna.
En man i svart rock och rutig halsduk joggar in från gatan och ber att få låna toaletten.
– Kostar fem kronor om man inte beställer, säger kvinnan i vit skjorta.
Hon spanar strängt efter honom när han vänder om och småspringer ut i till en bil vid trottoarkanten. Den har blå diplomatskyltar, han öppnar dörren och lutar sig in, får något av chauffören och skyndar tillbaka. Slänger upp en tia på disken.
– Jag växlar till dig, varsågod, svarar kvinnan med hög röst.
Anledningen till att ansedda The Economist valde Big Macs som måttenhet har inget med näringsvärden att göra. Det var en av få varor – kanske den enda – som såldes världen över, och därför gick att jämföra mellan länderna.
McDonalds står kvar, genom kriser och snabba förändringar.
Mannen med käpp är tillbaka i kassan. Kepsen har torkat vid det här laget och han har druckit upp kaffet, ätit upp sina pommes frites.
– En till, tack.
Han får påsen direkt och sätter sig vid det stora fönstret mot gatan. Där betraktar han de förbipasserande medan han äter sakta, en pommes i taget.