Macron leder, precis som Hillary Clinton
När jag träffade Le Pen kändes hon som en president
PARIS Det franska presidentvalet i dag ser ut att bli en rysare.
Sittande president Emmanuel Macron leder i opinionsundersökningarna. Men det gjorde även Hillary Clinton inför det amerikanska presidentvalet 2016. Sedan dess är de flesta mer försiktiga med att vifta bort högerpopulisterna för tidigt. Donald Trumps vinst visade att vad som helst kan hända.
Emmanuel Macrons motkandidat Marine Le Pen har lärt sig av sina misstag från det förra presidentvalet 2017. Den här gången har hon tonat ner invandringsfrågan och fokuserat på köpkraften. De senaste månaderna har frågan om höga elpriser, inflation och ökande levnadskostnader seglat upp i hela Europa. I Frankrike har de varit aktuella enda sedan Gula västarna växte som en protest mot Macrons klimatskatt på drivmedel.
Det är inte svårt att förstå de fransmän som föredrar Le Pen framför Macron. Han vill höja pensionsåldern, hon vill sänka den. Han har engagerat sig i stora och internationella frågor, som EU och att försöka medla mellan Europa och Ryssland. Hon säger att hon vill prioritera Frankrike och göra livet enklare för vanligt folk.
Precis som Trump skulle en president Le Pen skaka om världen i grunden. Under Emmanuel Macrons ledning har Frankrike varit det mest tongivande landet i EU. Med Le Pen i spetsen förändras det drastiskt. Hon vill inte längre gå ur EU, men är fortfarande starkt skeptisk till unionen.
Marine Le Pens främsta allierade i EU skulle bli Viktor Orbán, den ungerska premiärministern som kritiserats för att systematiskt ha monterat ner sitt lands demokrati.
Till skillnad från Ungern är Frankrike EU:s näst största ekonomi och nettobidragare, de ger mer pengar till EU:s budget än vad de får tillbaka. Ett kliv från Macron till Europafientliga Le Pen kan i praktiken få lika stora konsekvenser som Brexit. Storbritannien var aldrig särskilt engagerade i EU-politiken. Försvinner Frankrike politiskt och ekonomiskt lämnar de ett större hål efter sig.
Även NATO skulle påverkas dramatiskt av en ny fransk president. Le Pen har uttryckt en vilja att närma sig Putin igen ”när kriget är över”, hon försvarade annekteringen av Krim 2014. Marine Le Pens parti står i skuld till Vladimir Putin. Han har investerat pengar i dem och väntar på utdelningen.
Men att Marine Le Pens parti lånat miljontals euro av en rysk bank bekymrar inte alla fransmän. Flera personer jag talar med på plats i Paris viftar bort det med att hon var tvungen eftersom hon inte fick några lån från franska banker, även de som tänkt rösta på Macron. Det är anledningen Le Pen själv anger när hon konfronteras.
Inför det förra presidentvalet för fem år sedan spred den ryska statens propagandakanaler falsk information om att Macron skulle vara en homosexuell agent för en global konspiration. Macron och hans parti anklagade Ryssland för cyberattacker och desinformationskampanjer. Hans kampanjansvarige vittnade om ”hundratals, kanske tusentals” ryska försök att hacka partiets och anställdas konton.
Precis innan valet 2017 läckte också tiotusentals mejl som uppgavs komma från Macrons valarbetare och anställda. Det fick dock inga större konsekvenser – de flesta fransmän verkar ha avfärdat de stundtals bisarra mejlen som fejk. De var på sin vakt efter de ryska försöken att påverka det amerikanska presidentvalet och Brexitomröstningen i Storbritannien.
Jag träffade Marine Le Pen redan 2015. Hon besökte debattklubben i Oxford jag var medlem i som student. Vi fick vänta en timme på att mötet skulle börja, det var fullt av demonstranter utanför som hindrade Le Pen från att komma in. Under hela kvällen hörde vi deras rop och protester utifrån.
Det var ett obehagligt möte. Jag satt bara ett par meter ifrån Le Pen och lyssnade. Vid det här laget har jag glömt det mesta hon sa. Det jag minns är hennes karisma. Till skillnad från andra högerpopulister – Jimmie Åkesson, Donald Trump, Nigel Farage – utstrålade hon intelligens, tyngd och makt. Hon kändes som en president.
I kväll kan det bli verklighet.