Kristersson bluffar - M är mot miljön i EU
Ulf Kristersson berättade i dagarna att han vill ha ett starkare och bredare EU-samarbete inom miljöpolitiken. Det är helt rätt tänkt. Miljöproblemen är gränsöverskridande och måste prioriteras både på hemmaplan och tillsammans i EU. Men Kristersson har inte sina egna ledamöter i Europaparlamentet med sig.
Om Kristersson verkligen vill förstärka EU:s miljösamarbete får han börja med att snärta hårdare med partipiskan i Bryssel. Hans egna utsända röstar nämligen ofta emot progressiva miljöreformer. Den som kikar närmare på både utskott och plenisal möts av en röra där M och SD ofta röstar emot förnyelse och energieffektivitet tillsammans.
Röstar inte miljövänligt
Senast i januari i år röstade Europaparlamentet om hur mycket energi EU ska spara mellan 2021 och 2030. EU-kommissionen hade föreslagit en minskning av förbrukningen med 30 procent, vilket var ett högre mål än perioden innan.
I omröstningen lämnade Moderaterna sina allianskollegor Liberalerna och Centerpartiet och valde i stället att enas med Sverigedemokraterna. Bland annat röstade man emot förslag på hårdare och bindande krav på en 40 procents minskning i stället för 30, vilket skulle ha gjort stor skillnad för miljön. Moderaterna valde också att rösta emot igentäppningar av stora kryphål i lagstiftningen, och röstade för att stora byggnader ska få läcka energi och fortfarande klassas som energieffektiva.
EU är ingen soptunna
Det är bra om den moderata ledningen i Sverige menar allvar med att de vill stärka EU:s miljösamarbete. Men Kristerssons manöver är mer troligt ett sätt att skyffla över ansvaret för miljön på andra. Genom att luddigt uppmuntra till att mer arbete ska göras i EU kan han snitsigt värja sig mot alla anklagelser om otillräcklig nationell miljöpolitik.
Om Kristersson menar allvar måste han genast ta sig ett snack med Hökmark, Fjellner och Corazza Bildt. Om inte kan han fortsätta använda EU som en soptunna att slänga jobbiga frågor i.