Lill-Babs behövde aldrig göra comeback
Frågan ställdes av en kvällstidningsjournalist, året var 1993.
– Att slippa vara man.
Svaret levererades av Barbro ”Lill-Babs” Svensson.
Evighetslång turné
”En doft av Dior och folksaga”. Det var så poeten Uno Florén sammanfattade sångerskan Lill-Babs. Eller sångerskan, förresten.
Barbro Svensson var något mycket större än så. Ett fenomen. Och för varje svensk som är född efter andra världskriget har hon nästan alltid funnits där.
Kanske är Lill-Babs - åtminstone innan Snapchat och Instagram - landets mest fotograferade person. Veckotidningarna har i decennier publicerat Lill-Babs matrecept och stickmönster. Vi har fått kika in i hennes privatliv genom hemma-hos-reportage. Hon har sålt gympingvideos. Det har talats om hennes män.
Men framför allt har hon varit sin musik.
Lill-Babs är den enda svenska artist som har varit aktuell i över 60 år - utan att någonsin dra sig tillbaka eller göra comeback. Ständigt ute på en någon sorts evighetslång turné, regerande svensk mästare i folkparksbesök och med - enligt egen uppskattning - drygt 10 000 konserter bakom sig.
Ställde aldrig in
I ett politiskt samtal som handlar om att man ska jobba tills man fyller 75 har Lill-Babs, popmusikens sista konstant, visat vägen. Redan 1981 kallade tidningen Se henne för ”tjejen som aldrig ställer in”.
Hon har varit hela Sveriges angelägenhet, och i hennes liv och artisteri ryms berättelsen om det folkhem vars soundtrack hon - singel för singel, show för show, turné för turné - sjungit.
Från den bedragna lantisen i "Är du kär i mej ännu, Klas-Göran" till sånger om krigets Angola, från en fattig barndom i en stuga utan rinnande vatten till en våning på Östermalm via samarbeten med Quincy Jones och akademiledamoten Lars Forssell.
Och alltid med ett enda ädelt ärende: att underhålla sin publik utan att underskatta den.
Det är för sådant man vinner kärlek och respekt.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.